Herr talman! Det är väldigt rörande att lyssna på den här mycket varma argumenteringen. Under den tid som jag har jobbat tillsammans med långvarigt arbetslösa människor har jag träffat inte bara mina stackars utländska akademiker utan också svenskar. Det exempel jag oftast har träffat är människan som fastnar i ett ekorrhjul av återkommande åtgärder och kurser och inte kommer ut på andra sidan.
Jag vill inte ge mig in i statistikakrobatiken. Jag har för länge sedan upptäckt att man kan använda siffror på väldigt många olika sätt. Innan vi hittar ett sätt att hantera statistiken så att alla förstår vad som händer med siffrorna vägrar jag gå in på det. Jag vet att man räknar på mycket speciella sätt när man vill räkna på speciella sätt. Vi har ett mycket speciellt svenskt sätt att räkna arbetslösheten. Det är inget annat europeiskt land som räknar så. Det är en gammal diskussion.
Det har skapats många nya jobb, men varför har vi inte de här jobben i dag? Varför rekryteras inte folk i arbetslivet i dag? Det är en liten förbättring av rekryteringarna, men det är fortfarande en mycket hög arbetslöshet.
Jag tror att vår metod leder till en förnyelse av hela samhället, till ett uppvaknande och till en mer energisk och ansvarsfull attityd både i samhället och hos individerna. Jag vet inte om detta är så skadligt. Jag vill inte behandla människor som om de saknade energi, begåvning och vilja att förbättra sitt eget liv.