Herr talman! Nils-Erik Söderqvist talar om en strategi. Vilken strategi? Vad finns det för strategi egentligen från den socialdemokratiska regeringens sida när det gäller vuxenutbildning? Jag har inte märkt någon.
Det har talats väldigt mycket om att det ska komma förslag, men det har inte kommit några förslag. Det är faktiskt så att sedan Kunskapslyftet kom, genomfördes och avslutades har inte mycket hänt på vuxenutbildningsområdet. Det är på något sätt som att socialdemokratin har fastnat i den retorik man använde då, när man skulle införa Kunskapslyftet, och på något sätt har lärt sig - om man nu har behövt lära sig det - att blunda för att verkligheten faktiskt har förändrats sedan dess.
Det vi ser i dag, år 2006 i vårt land, är en massarbetslöshet näst intill utan motsvarighet i svensk historia. Vi ser en bristande flexibilitet. Vi ser rop från företagare som söker efter yrkeskvalificerad, kompetent arbetskraft. Vi har utländska akademiker som inte kommer in på arbetsmarknaden. Vi har unga människor som inte kommer in på arbetsmarknaden. Vi har över huvud taget högutbildade akademiker som inte kommer in på arbetsmarknaden. Arbetsmarknaden fungerar inte. Utbildningssektorn fungerar inte. Vuxenutbildningssektorn fungerar inte, herr talman. Vi har en massarbetslöshet, och med det förefaller Nils-Erik Söderqvist tämligen nöjd. Det är inte jag - det kan jag lova.
I stället skulle jag vilja ställa en mycket konkret fråga till Nils-Erik Söderqvist när han nu talar om den kvalificerade yrkesutbildningen, som det förvisso finns väldigt mycket bra i. Jag undrar om Nils-Erik Söderqvist är redo att också se en del av de svagheter som finns i det nuvarande systemet och som till exempel Riksrevisionen pekat på. Riksrevisionen har visat att allt färre av dem som genomgår en kvalificerad yrkesutbildning får jobb. Mellan 2000 och 2003 sjönk andelen från 67 % till 44 %. Är Nils-Erik Söderqvist verkligen nöjd med det?