Herr talman! "Hipp som happ", sades det här om det som handlar om strategi och mål för vuxnas lärande som vi lade fast här i kammaren, jag tror det var 1991.
Det får mig att ställa en fråga till Kristdemokraterna. Om jag inte läser alldeles fel så var det så 1991 att ni i huvudsak ställde upp på strukturen när vi skapade det som talades om i talarstolen alldeles nyss. Det var som att läsa ur det betänkande vi hade då. Det handlade om att det skulle vara flexibelt, och det skulle skapa möjligheter att kunna kombinera att läsa in någonting på gymnasiet, läsa någon yrkesinriktning och för den delen också gå i högskola. Det var en oerhörd flexibilitet som vi öppnade upp för då som var helt ny. Men nu får man höra att det är någonting helt annat.
Står Kristdemokraterna i huvudsak bakom den struktur som vi lade fast 1991 om vuxnas lärande? Det tycker jag är oerhört intressant att veta.
Sedan har vi yrkeshögskolan. Saker och ting ska väl kallas för sitt rätta namn. Nu är det så att vi har en högskola som omfattas av högskolelagen, vi har yrkesutbildningar, vi har hantverksutbildningar och vi har kvalificerad yrkesutbildning. Det finns ingen anledning, i alla fall inte för oss, att rangordna dessa som mindre betydelsefulla eller så, utan de har samma status och står oerhört stadigt, inte minst kvalificerad yrkesutbildning, som ju är erkänd som en mycket bra utbildningsform även om den är ung.
Då menar jag att inte katten löser vi det här med att föra in det i någon yrkeshögskola. Det skapar ju bara en massa bekymmer med specialregler och undantag, och det vill vi inte ha.