Fru talman! Jag svarade på den frågan i mitt första
inlägg med en negation. Jag sade att om det andra
hade inträffat, våldsamma kravaller och olika typer av
våldshandlingar, hade det naturligtvis inte heller
stärkt förtroendet. Jag tror inte att någon tycker om
säkerhetspådraget, allra minst jag själv. Jag är mycket
besvärad av det. Samtidigt måste jag ha förtroende
för dem som har som arbetsuppgift att se till så att i
demokratisk ordning utsedda möten får hållas, där
man diskuterar den i demokratisk ordning överens-
komna dagordningen.
Om oskyldiga människor drabbas på det sätt som
beskrivs i den tidningsartikel Sven Bergström läser
upp är jag den förste att beklaga det. Jag förutsätter
att de ansvariga myndigheterna, i så fall, ser till att
den människan gottgörs på ett eller annat sätt. Det är
självklart.
Nog skulle det vara härligt om vi kunde ha ett helt
öppet möte, som vi är vana vid att ha i Sverige. Visst
vore det härligt. Förhoppningsvis kommer vi dit en
dag. Men just nu känns det avlägset, det måste jag
erkänna.