Fru talman! Jag skulle återigen vilja fråga stats-
ministern om jordbrukspolitiken, kanske inte i det
perspektiv som Alf Svensson anlade, även om jag
tycker att frågan om utvidgningens möjligheter i
förhållande till en oreformerad jordbrukspolitik är
väldigt relevant. Jag väljer i stället snarare det per-
spektiv som statsministern nu själv tog upp, nämligen
hela projektets legitimitet och många människors
motstånd, kritik och avvaktande hållning.
Jag tror att denna hållning i mycket har förstärkts
av det faktum att jordbrukspolitiken inte diskuterades
på ett seriöst och djupgående sätt på det här mötet. Vi
har haft och har fortfarande en situation när jord-
brukspolitiken, sjukdomarna, stordriften, konsekven-
serna av att behandla livsmedel som industriprodukter
och av att behandla djur som varor som ska transpor-
teras långa vägar är i vars och varannans mun i det
medborgerliga samtalet, men de politiska ledarna
diskuterar inte detta när de träffas.
Jag skulle vilja veta vilka bedömningar som ligger
bakom det beslutet. Jag är medveten om att det finns
en agenda. Det sades 1999 att detta inte ska upp förr-
än år 2003, men när det händer saker som rubriceras
som både kris och katastrof borde det väl ändå vara
rimligt att man förhåller sig till den verkligheten och
till den stora medborgerliga oro som faktiskt finns.
Jag skulle vilja höra hur regeringen diskuterade
och hur ni i ordförandekretsen resonerade när ni gjor-
de den avvägningen att detta inte skulle debatteras.
Jag skulle också vilja ställa en fråga utifrån den
avvaktande hållning som många visar. Jag känner till
regeringens ambitioner att föra en öppen politik och
en dialog omkring de här frågorna. Hur gick det med
Göran Perssons egna ambitioner att möta demon-
stranter och företrädare för alternativrörelser? Blev
det något möte?