Fru talman! Jag vill också börja med att tacka
statsministern för att han kommer hit till kammaren
och informerar oss direkt och ger oss möjligheter att
ställa frågor, även om vi har haft möjlighet att läsa
ungefär samma sak i medierapporterna från mötet.
Låt oss hoppas att inte Financial Times korrespondent
Christopher Brown-Humes får rätt när han säger att
mötet inte betydde någonting. Det gjordes vissa fram-
steg, som statsministern har redogjort för, t.ex. när det
gäller avreglering på postområdet.
Jag skulle vilja ta upp en annan sak. Efter Nice-
mötet sade statsministern: Låt oss hoppas och tro att
det är sista gången som man får bilden av massmobi-
lisering av poliser, hårda drabbningar mellan med-
borgare och poliser, demonstrationer osv.
Efter Stockholmsmötet får man, även här, bilden
av en närmast belägrad stad med tusentals beväpnade
poliser som ska hålla människorna från det som
statsministern har kallat kompisgänget av statsminist-
rar, premiärministrar och presidenter. Nu blev det inte
så stora och våldsamma demonstrationer här i Stock-
holm, inte minst därför att man inte fick demonstrera
i närheten av mötet ute i Älvsjö. Ändå kan man läsa i
Dagens Nyheter i dag hur det gick till när en medel-
ålders kvinna, helt utanför alla demonstrationer, greps
av polisen på Hamngatan i Stockholm, fördes ihop
med ett hundratal demonstrerande ungdomar och
transporterades ut till ett industriområde i Upplands
Väsby, där hon tvingades ta taxi hem.
Tror statsministern att EU:s legitimitet och anse-
ende stärks eller försvagas av den bild som svenska
folket får när EU:s toppmöten arrangeras på det sät-
tet? Är det rimligt med en massiv mobilisering för att
hålla människor skilda från dem som möts i EU-
toppmötet?