Fru talman! Jag vill också tacka statsministern för
redovisningen av de framsteg man gjort och de beslut
man fattat.
Statsministern har sagt att det är ett hårt enträget
vardagsarbete som måste till ibland. Det är säkert på
det sättet.
Samtidigt vet vi att under ett ordförandeskap
måste man vara beredd på oförutsedda händelser. Det
finns en beredskap för det. Det jag menar har inträffat
som borde ha uppmärksammats kanske något mer,
som vi har varit inne på här, är jordbrukspolitiken.
Jag ska återkomma till det.
Frågan om Makedonien var också uppe. Där gjor-
de man, vad jag kan bedöma, ett mycket bra arbete
som fortsätter.
Vi har hört statsministerns argument för att inte ta
upp jordbrukspolitiken i det här skedet. Jag skulle
ändå vilja fråga statsministern om det inte under ord-
förandeskapet ligger ett ansvar för att lägga fram
någon form av analys och reformering av jordbruks-
politiken och av hur det bör gå till, så att man ökar
tempot. Eller avvaktar man bara och låter det tempo
som finns i EU i dag rulla på? Det verkar som om det
finns en tveksamhet eftersom problemen är så stora.
Det andra gäller det utrikespolitiska området. Ord-
förandeskapet har nu uppdrag när det gäller Mella-
nöstern. Där finns det säkert ett utrymme för EU att
gå in, eftersom USA vad jag förstår tonar ned sitt
engagemang under den nya presidenten.
Det rör också Nord- och Sydkorea. Statsministern
sade att vi ska försöka att få överläggningar på högsta
möjliga politiska nivå. Det måste väl ändå vara så att
när EU kommer dit med ordföranden är det stats- och
regeringschefer som är aktuella.
Vilket är mervärdet? Hur tänker sig statsministern
lägga upp kontakten mellan Nord- och Sydkorea? Det
är ett viktigt uppdrag, och det måste finnas någon mer
uppgift än att bara åka dit och lyssna.