Fru talman! Jag är också orolig för de internatio-
nella avtalen, och det har jag redovisat. Såvitt jag har
förstått finns det inte fastställt någonstans vilka avtal
som väger tyngst, vilket vi efterlyser. Det måste vi få
klart för oss innan vi undertecknar någonting över
huvud taget.
Beträffande stand still kan jag i och för sig förstå
att man inte får införa nya diskriminerande lagar om
man inte har reserverat sig för det från början. Frågan
är bara vad som är diskriminerande lagar och nya
diskriminerande krav. Det är i fråga om detta som jag
tror att man kan hamna i knipa när det gäller kemika-
lier osv. Även om det kan ske i ett teoretiskt exempel
är det kanske så att vi om några år, efter att ha under-
tecknat detta avtal, kommer fram till att det finns ett
antal kemikalier som vi av miljöskäl måste avveckla
och genomför det politiska beslut som krävs på natio-
nell nivå. Sedan kanske det finns ett antal företag som
i princip baserar hela sin produktion på den här typen
av kemikalier. Utan denna kemikalie faller hela deras
idé till produkt, vilken den nu är.
Då undrar jag: Kan inte miljöfrågorna då komma i
kläm? Kan inte den svenska staten drabbas av stora
skadestånd, oavsett om detta företag är svenskt,
norskt eller från något annat land och oavsett om det
är privat eller offentligt? Det är det som gör mig oro-
lig. Därför vill jag ha detta klarlagt.
Sedan förstår jag att det säkert finns tusentals lik-
nande frågetecken, och vi har väl bara börjat nysta i
det som kommer att bli den riktiga debatten och det
riktiga avtalet.
Eftersom detta är mitt sista inlägg vill jag ändå
tacka miljöministern för ett ordentligt försök till kon-
kreta svar på våra frågor.