Fru talman! Det hade varit intressant om man hade
sagt till de multinationella företagen att de får inves-
teringsskydd om de lever upp till vissa tydliga mil-
jökrav och tydliga sociala krav. Det hade varit bra om
man hade utgått från den punkten. Det hade kanske
inneburit ett hållbart avtal om man hade haft ett inves-
teringsskydd som bygger på att man skriver under på
att man lever upp till vissa krav. Annars kan man
etablera sig utan investeringsskydd.
Jag säger inte att den modell som jag talar om är
rätt. Men jag vet att ett av grundproblemen med MAI-
avtalet är vad man utgår ifrån. Man utgår från OECD,
29 rika länder, och många andra länder står utanför.
Man utgår också från att skydda investeringar. Man
utgår inte från miljöfrågor, framtidsfrågor, global
rättvisa, osv.
Man har fel utgångspunkter. Då är det problema-
tiskt. Det företag i Kanada som nämndes har krävt
Kanada på 251 miljoner dollar i skadestånd därför att
regeringen i Kanada vill förbjuda ett ämne. Det är ett
enda företag som sysslar med det ämnet. Även om
företaget skulle få ett undantag är det en diskrimine-
rande åtgärd just därför att det är det enda företaget
som tillverkar en viss produkt som förbjuds. Då tyck-
er man kanske i företaget att man diskrimineras från
utlandet. De här frågeställningarna kommer alltid in,
de är inte gamla utan de finns även inom EU och i
andra frihandelssammanhang. Det är det man vill
garantera ett visst skydd för. Man utgår från ett skydd
för företagen. Som sagt tycker jag att man kanske
skulle vända på det hela och skydda människor, miljö
och de utsatta.