Fru talman! Vi kunde redan under den tidigare
interpellationsdebatten konstatera att diskussionen om
MAI-avtalet har kommit i gång ganska sent. Det id-
kades en hel del självkritik i den tidigare debatten.
Jag har varit förvånad över att debatten har
kommit i gång så sent. Jag frågade mina nordiska
kolleger och mina EU-kolleger som jag har träffat
under den här veckan. Det visade sig då att mönstret
är detsamma i alla dessa länder. Det är egentligen
först nu under våren som debatten i de olika europeis-
ka länderna har blivit politisk. Det är beklagligt, men
vi får försöka att lära oss för framtiden hur viktigt det
är att den här sortens avtal verkligen diskuteras poli-
tiskt och att alla som är berörda deltar i debatten från
början, så att det inte bara blir en teknisk debatt.
Men nu för vi den politiska debatten, och det är
nödvändigt. Det är viktigt att vi också då får tid, möj-
lighet och chans att belysa alla miljöaspekter. Jag
kommer att bjuda in både miljöorganisationerna och
jordbruksutskottet, som är det riksdagsutskott som
berörs av miljöfrågorna, för att diskutera de olika
förslagen och konsekvenserna av dem.
Men jag skall så långt möjligt försöka att reda ut
hur vi ser på de frågor som har rests här i dag. Till att
börja med är det viktigt att komma ihåg att vi självfal-
let inte skall ha ett avtal som försvårar eller förhindrar
en fortsatt aktiv miljödebatt. Vad driver Sverige?
frågade Marianne Samuelsson, Hanna Zetterberg och
Yvonne Ruwaida.
Jag skall ge er några exempel. Det är viktigt att
komma ihåg att det har skett en hel del med förslagen
jämfört med hur MAI-diskussionen lät i höstas. Vi har
fått en betydligt större förståelse, bl.a. för miljöfrå-
gorna.
En av de frågor som har diskuterats är riskerna för
den nationella lagstiftningen. Finns det en risk, även
om det inte är formellt diskriminerande, att det ändå
kan anses diskriminerande om ett land inför nya mil-
jöregler? Det vill vi naturligtvis undvika. Därför arbe-
tar man nu med ett undantag - och här är länderna
överens om att det behövs ett sådant - på miljöområ-
det som är tydligt. Man skall t.ex. inskriva i avtalet att
det är tillåtet med åtgärder, även om det kan tyckas
strida mot avtalet om åtgärderna syftar till att skydda
människa, djur, natur eller naturresurser. Ännu finns
inte detta med tillräckligt tydligt. Man är överens om
målet, men man är ännu inte överens om hur ett un-
dantag skall formuleras och uppfyllas.
Ett annat exempel gäller tvistelösningarna. Kana-
da nämndes i den tidigare debatten. Det är ju absurt
exempel. Det är självklart att man inte kan ha en lös-
ning som gör att man kan bli dömd till skadestånd för
att man förbjuder en farlig tillsats eller en farlig kemi-
kalie. Här finns det också förslag om att man skall ha
speciallösningar för miljön. Exemplet med Kanada
gäller ju NAFTA-avtalet. Därför måste man se till att
MAI-avtalet inte kommer att fungera likadant, och det
finns flera olika förslag om hur man skulle kunna få
till stånd undantag som gör att MAI-avtalet inte blir
som NAFTA-exemplet. Jag - och inte heller någon
annan i regeringen - skulle aldrig acceptera några
avtal som uppmuntrar den sortens agerande som vi
har sett i exemplet med det kanadensiska företaget
och den kanadensiska staten.
Det tredje exemplet gäller ifall det blir konflikt
med de multilaterala miljöavtalen. Där är det viktigt
att se till att MAI-avtalet inte får ta över de multilate-
rala miljöavtalen. Även där arbetar Sverige tillsam-
mans med andra länder för att få till stånd ett undan-
tag.
Jag får försöka att besvara övriga frågor senare,
eftersom min taletid är slut.