Fru talman! De regler som riksdag och regering
har satt upp för denna verksamhet grundar sig på
några enkla ord och på en enkel prioriteringsordning.
Det gäller i första hand att ge bort, utifrån den priori-
teringslista som försvarsministern här har redovisat
innefattande bl.a. de frivilliga försvarsorganisationer-
na. Det gäller i andra hand att sälja och i tredje hand
att förstöra materielen.
Jag har tre frågor som berör delar av denna pro-
cess.
Först av allt vill jag säga att vi innan vi ska be-
stämma oss för att avveckla någonting måste veta vad
Försvarsmakten behöver. Den 16 november år 2000
berättade försvarsministern för kammaren att den
upphandlingsprocess som avses sätta i gång för att vi
ska kunna avveckla materielen inte kommer att
komma till ett avslut före det att ÖB, regeringen och
eventuellt riksdagen tagit ställning till inriktningen
för de nationella skyddsstyrkorna och vi följaktligen
har granskat vilka materielsystem som ska ingå i
dem.
Mig veterligen har varken ÖB, regeringen eller
riksdagen fattat något beslut om den exakta organisa-
tionen, utrustningen eller uppsättandet av de natio-
nella skyddsstyrkorna. Jag skulle därför vilja ställa en
första fråga till försvarsministern.
Hur har han säkerställt att materiel som kan
komma att behövas till de nationella skyddsstyrkorna
nu inte avvecklas, mot bakgrund av det tydliga be-
sked kammaren fick den 16 november 2000?
Min andra fråga gäller ett förtydligande. I för-
svarsministerns svar till Willy Söderdahl och Björn
Leivik tolkar jag in ett besked om att den priorite-
ringslista som redovisas, som innebär att överskotts-
förnödenheter i första hand ska utnyttjas inom de
frivilliga försvarsorganisationerna, inte stämmer.
Regeringen har valt att kringgå den prioriteringsord-
ning som tidigare gällde eftersom bl.a. Röda korset
och Frivilliga Skytterörelsen inte fått chansen att ta
del av denna materiel.
Min tredje fråga återkommer jag till.