Herr talman! Jag har tidigare ställt frågor till för-
svarsministern i det här ärendet. Jag har fått till svar, i
likhet med vad som sägs i dag, att det krävs affärs-
mässighet vid försäljningen. Jag trycker lite extra på
ordet affärsmässighet, för försvarsministern har an-
vänt det ett antal gånger. Jag har väldigt svårt att
förstå, och säkert många svenska medborgare med
mig, var affärsmässigheten är i detta anbudsförfaran-
de.
Försvarsministern säger vidare att det är viktigt att
följa regeringens principer. Det var en fråga tidigare
om det kunde delas på krigsmateriel och övrig mate-
riel. Men det ansåg inte försvarsministern var möjligt.
Jag måste fråga: Vari ligger affärsmässigheten i att
blanda krigsmateriel som kanoner och bandvagnar
med övrig civil materiel som kan användas? Var är
affärsmässigheten i detta för det svenska skattekol-
lektivet som ska få ut det bästa möjliga?
Försvarsministern säger att det ska säljas skynd-
samt men att det inte får bli komplicerat. I förarbetena
för den här anbudsförsäljningen finns det listor på allt
material, allt finns dokumenterat, hur det ska hante-
ras, osv.
Vad är det då som gör att man ändå måste blanda
ihop krigsmateriel med övrig materiel? Genomgång-
en är ju gjord av Försvarsmakten.
Försvarsministern får ursäkta, men jag skulle nog
önska att regeringen tillämpade några andra principer
för det svenska folkets skull och med tanke på de som
är intresserade av materiel och på oss skattebetalare.