Herr talman! Jag har förmånen att sitta med i för-
svarsutskottet. Jag är ledsen att säga det, men ekono-
mi och ekonomisk styrning är nog inte Försvarsmak-
tens starkaste gren. I dessa medaljfattiga dagar får vi
nog vara utan medalj även i den här grenen.
Jag har funderat lite grann på ekonomin. När
statsrådet förra gången var här sade han att det skulle
ske helst utan kostnad för Försvarsmakten. I dagens
inledning säger försvarsministern att det däremot inte
finns någon definition av vad som avses med affärs-
mässighet. Sedan talar han också om affärsmässig
lösning och att skattebetalarna ska få ett gynnsamt
utfall i styrningen. I debatten med Jan-Evert
Rådhström sade han att detta inte ska nagga försvar-
sanslaget i kanten.
Det blir lite förvirrat detta med var ekonomin
egentligen ska sluta. Jag vill fråga statsrådet om det
har skett någon förändring under loppets gång, om
det har blivit någon annan styrning och något annat
mål i slutändan om det här ska ge vinst, eller om det
är det som sades från början som gäller, att det ska
ske helst utan kostnad för Försvarsmakten.
Det var nog jag som var dum och inte förstod
detta med bandvagnarna. De får säljas, men av miljö-
skäl får de inte finnas i Sverige. Försvaret ska ju inte
vara någon miljöbov eller förknippas med dålig miljö.
Jag vill då ställa en fråga som det går att svara ja eller
nej på: Vi kan alltså inte hitta dessa bandvagnar i
Sverige efter försäljningen?