Herr talman! Det är inte bara bokrea som pågår i
Sverige just nu. Det pågår också en gigantisk för-
svarsmaterielrea. Nu är den första försäljningsom-
gången genomförd. Den har inneburit att materiel har
transporterats långa vägar genom Sverige till enorma
kostnader. Den här kostnaden har tyvärr inte gått att
få fram, men försvarsministern kanske har den med
sig i dag så att vi kan få siffran på vad bara transpor-
terna av materielen har kostat.
Allt talar för att det blev ganska få anbud, att kö-
paren gjorde en bra affär och att Sveriges skattebeta-
lare gjorde en väldigt dålig affär. Det är fler än vi
smålänningar som är upprörda. Vi får väldigt många
telefonsamtal.
Jag ställde en fråga till försvarsministern om det
här redan i december. Då bekräftade försvarsminis-
tern att det sätt man hade valt att göra försäljningen
på kunde göra att antalet köpare reducerades och att
anbudssummorna blev lägre. Jag gissar att det också
kan bekräftas i dag att det verkligen blev så.
Sedan säger försvarsministern i svaret till mig att
man kan inte hålla på och sälja ut enstaka objekt. Nej,
det tror inte jag heller. Jag har respekt för att det här
är en affär som ligger utöver det vanliga. Men jag tror
också att man kan göra det på ett annat sätt med
ganska små och enkla medel. Ett av dessa är att skilja
det civila materialet, det som är användbart för civilt
bruk, från det som är rent krigsmateriel.
När man slår ihop allt reducerar man verkligen
antalet anbudsgivare. Jag tror dessutom att man kan
få betydligt mer skattepengar tillbaka om man lägger
det på något fler anbud och inte kör med totalanbud i
fortsättningen.
Jag beklagar att försvarsministern inte hittills har
velat bekräfta att han är beredd att göra några änd-
ringar. Min fråga är: Vilket utrymme finns det inom
avtalet med Försvarets materielverk, som ska sköta
försäljningen, för förändringar av det slag som jag
nämnde?