Herr talman! Min åsikt är att samma regeringar
som sitter i WTO och förhandlar också har suttit i
olika andra organ och förhandlat fram de andra kon-
ventionerna och besluten när det gäller ILO och an-
nat. Jag sade också i mitt anförande att det är för mig
gåtfullt hur regeringar som på ett ställe sitter och
röstar fram vad som ska anses vara de centrala arbets-
rättsliga villkoren i ILO rakt över gatan, på ILO-
kontoret, sitter och säger att det här är förgripliga
saker som vi absolut inte ska befatta oss med. På
samma sätt är det på miljöområdet och andra områ-
den.
Min utgångspunkt måste vara, och är, att dessa
konventioner och WTO:s regelverk är förenliga och
att de inte ska hamna i konflikt. Det finns ingen an-
ledning för mig att förutsätta att konflikten och mot-
sägelsefullheten är utgångspunkten och att det är det
som gäller och som vi ska hantera. För mig är det i
stället att de är ömsesidigt stödjande. Jag valde ett
exempel, detta med arbetsvillkoren och hur våra dis-
kussioner i handelsministerkretsen har satt ökad fart
på processen i ILO där själva definitionsarbetet med
vad som är de centralaste reglerna bedrivs.
Likadant är det på miljöområdet. Jag ser inte att
det med självklarhet är konflikter mellan dessa. När
de uppstår är det i alla fall min uppfattning att FN:s
konventioner har en smula högre trovärdighet. Jag
kommer att driva linjen att vi som handelsministrar
ska försöka åstadkomma att våra regler, om de nu till
äventyrs skulle hamna i konflikt, kan tillämpas på ett
annat sätt eller vad det nu är som behövs i det enskil-
da fallet.
Men jag vill inte ge detta så stora proportioner
som att det här är en huvudsak och ett jätteproblem,
därför att jag tror inte att det är det. Om det är det så
är det ett problem i huvudstäderna att olika ministrar
och olika departement inte hänger ihop, och så ska vi
inte ha det i Sverige och inte i andra länder heller. Det
kravet måste vi ställa.