Herr talman! Världshandelsorganisationen är en
del i ett internationellt system för att förbättra villko-
ren för handel och andra relationer mellan länder i
världen. Det är en viktig organisation, och vi måste
inse dess betydelse, för utan WTO skulle i än större
utsträckning de rika länderna bestämma villkoren för
handel, och den fattiges rätt skulle sitta emellan. Där-
emot är WTO inte en i alla delar väl fungerande or-
ganisation, som i allt står upp för rättvisa och hållbar
utveckling. Det finns stora brister i Världshandelsor-
ganisationens sätt att fungera.
Det enda rimliga i den situationen är naturligtvis
att förespråka en reformering av WTO. Den reforme-
ringen måste för det första utgå från att man lämnar
den koloniala föreställningen om världen, där ett antal
rika länder fortfarande vill - i högre eller mindre grad
- bestämma villkoren för handeln, till gagn för sina
egna företag, och därmed sätter sig över den oro och
de krav som kan finnas både bland människor i ut-
vecklingsländer och bland fackligt aktiva eller mil-
jöaktiva i den industrialiserade delen av världen.
WTO-systemets sätt att fungera som en förhand-
lingsstruktur där de rika länderna ofta bestämmer
dagordningen i förväg eller där man sätter sig i slutna
rum och diskuterar fram förslag, som sedan andra
medlemmar i WTO får ta ställning till utan att kunna
påverka dem, är oacceptabelt. När WTO träffas hän-
der det ibland att man sammanträder i det s.k. gröna
rummet, dit inte alla WTO-medlemmar är inbjudna.
De som sammanträder där är de rikaste länderna, som
ibland tar in något särskilt trilskande land från ut-
vecklingsvärlden för att komma fram till någon form
av förslag. Så här kan inte en organisation fungera.
Man måste ta alla medlemsländer på allvar.
Även i det här betänkandet finns det vissa formu-
leringar som tyder på att man inte i allt har förstått
vikten av jämbördiga relationer i världshandeln. På
s. 14 i betänkandet framhålls: "Bland annat måste ett
antal utvecklingsländer övertygas om att förenklade
handelsprocedurer även ligger i deras intresse." -
Som om företrädarna för utvecklingsländerna inte
riktigt hade förstått; som om de kanske utgick från
felaktiga föreställningar, när de sannolikt i de allra
flesta fall försöker skydda legitima nationella intres-
sen!
Det handlar naturligtvis inte om att övertyga ut-
vecklingsländer om att de har fel. Det handlar om att
lyssna till argument, att diskutera och att alltid försö-
ka föra WTO framåt, så att WTO bättre kan fylla
rollen av en organisation som inte bara liberaliserar
handeln utan gör det också med hänsyn till socialt
skydd, arbetsmarknadens rättigheter och hållbar ut-
veckling.
På s. 20 i betänkandet skriver utskottsmajoriteten:
"I utvecklingsländerna har det funnits farhågor för
att patent skulle kunna hindra småbönder från att
använda sina vanliga utsäden. Farhågorna torde bero
på en missuppfattning av innebörden av patent."
Så dumma är de att de inte har förstått att TRIPS-
avtalet minsann är den bästa möjliga vägen för att
åstadkomma bra patenträttigheter!
I går lade ett antal läkemedelsföretag ned den rät-
tegångsstrid som pågått i Sydafrika om Sydafrikas
rätt att självt importera eller producera billigare lä-
kemedel mot hiv och aids. Detta rättsfall har fått stor
uppmärksamhet. De storföretag som vill skydda sina
egna intressen har nämligen visat att de inte alltid tar
några sociala eller medicinska hänsyn. De tar framför
allt hänsyn till vinstintresset. När storföretagen själva
får bestämma kommer människors rättigheter att
hamna i kläm.
Nu blev opinionen för stark, så läkemedelsföreta-
gen insåg väl att PR-förlusterna av att fortsätta att
driva fallet var alltför stora. Frågan är om de egentli-
gen hade haft någon möjlighet att vinna fallet.
Det här visar på en svaghet i TRIPS-avtalet. Det
innehåller nämligen inga explicita förbud mot att göra
som Sydafrika gjort. Samtidigt är reglerna oklart
uttryckta i patentavtalet. Menar vi allvar med att
storföretagen inte ska få bestämma villkoren för pro-
duktion och handel med varor, är det viktigt att rät-
tigheterna inom TRIPS-avtalet förstärks, så att ett
land inte ska riskera ett åtal som i fallet Sydafrika mot
läkemedelsindustrin.
Sannolikt är det också så att redan själva rätte-
gången har avskräckt andra länder från att söka vägar
för att finna billigare mediciner för sina sjuka. I Gha-
na har man t.ex. beslutat att säga nej till import av
billigare hivmediciner, och ett av skälen är just att
man inte vill riskera att bli stämd av de stora jättarna
på läkemedelsmarknaden.
Frågan är vilka produkter som ska omfattas av
avtalet om patenträttigheter och för hur lång tid det är
rimligt att patenträttigheterna finns kvar. Det finns
farhågor för att en patenträttighet över biotekniska
produkter kan innebära att vissa bönder kommer att
tvingas till att använda produkter som stora företag
kontrollerar. Det finns en oro för att den biologiska
mångfalden kommer att urholkas, och det finns också
en oro för att småbönder i rädsla för att bli stämda
eller på annat sätt utsatta för påtryckningar från stor-
företag kommer att mer eller mindre tvingas använda
produkter som dessa företag har rättigheterna till.
Det finns också ett fall där en kanadensisk bonde
har blivit åtalad i Kanada därför att man på hans åkrar
har funnit genetiskt modifierade utsäden, således
sådana som omfattas av reglerna om patent. Det här
utsädet hade han inte själv planterat ut. Det hade
enligt alla experter sannolikt spritts dit, men den här
lantbrukaren åtalades för brott mot patenträttigheter-
na.
Det här är naturligtvis orimligt. Därför är jag lite
bekymrad över att den reservation som Vänsterpartiet
och Miljöpartiet har lämnat in, reservation nr 4, inte
har vunnit majoritetens bifall. Det handlar just om
TRIPS-avtalet och patenträttigheterna, om hur viktigt
det är att FN:s konvention om biologisk mångfald står
över WTO-reglerna; att WTO-reglerna inte får hamna
i konflikt med en av de för miljöns framtid viktigaste
konventioner som vi har att rätta oss efter. Därför,
herr talman, yrkar jag bifall till reservation 4.
Jag yrkar också bifall till reservation 7, som
handlar om handel och miljö och om handel och
arbetarskydd. Vi i Vänsterpartiet menar att majorite-
ten tar alltför lätt på den konflikt som finns mellan en
liberalisering av handeln och ambitionen att stärka
arbetstagares rättigheter.
Det är mycket olyckligt om WTO-systemet inne-
bär att människor utnyttjas och förhindras att organi-
sera sig fackligt och att kämpa för sina rättigheter.
WTO-systemet måste utgå från grundläggande ILO-
konventioner.