Herr talman! Till Lars Ohly vill jag gärna säga att
jag håller med om att den attityd som hade visats
gentemot Indien är precis det som stärker alla de
krafter i u-länderna som ser hela förhandlingsspelet
som ett kolonialt påfund, som att vi i norr ska tvinga
på dem vår vilja med nya, moderna och mer sofistike-
rade metoder precis som vi med andra och grövre
metoder har gjort i gamla tider. Jag förstår den allergi
som u-länderna hyser mot den typen av påverkan.
Vad det handlar om är att med argument och för-
nuft och med politiska åtgärder - såsom EBBA-
initiativet, som innebär tullfrihet för de fattigaste
länderna - i handling demonstrera tillsammans med
argument att de har någonting att vinna på detta.
Många u-länder är också väldigt positiva. Jag tän-
ker framför allt på Sydafrika som är den mest pådri-
vande kraften i u-världen. Vi kan tillsammans med
dem arbeta för att minska misstänksamheten mot oss
och öka viljan att identifiera vilka punkter de själva
har för att komma framåt.
Inte minst gäller det, som jag försökte säga i mitt
anförande, att undanröja risken att de tror att vi har
helt andra motiv när vi vill vidga handelsförhandling-
arna till att också inkludera för våra medborgare vik-
tiga frågor som arbetsrätt och miljö, att det inte görs
för att skada och drabba människorna i de fattiga
länderna, utan att vi har helt andra motiv. Men de tror
oss inte, och vi måste argumentera, hårt, länge och
tålmodigt. Och jag är övertygad om att vi är på rätt
väg. Motståndet minskar och förståelsen ökar, och jag
tror att vi kommer att komma fram på det här områ-
det.