Herr talman! Jag står givetvis bakom våra reser-
vationer, men jag tänker inte yrka bifall till dem för
tids vinnande.
Klyftorna mellan de rikaste och de fattigaste i
världens länder ökar. I vilken mån handeln och
WTO:s regler påverkar den utvecklingen är oklart.
Nya rundor i WTO bör därför vänta till dess att or-
dentliga analyser har gjorts av hur ägandekoncentra-
tioner och inkomstklyftor påverkas av den ökande
handeln.
Det står i vårt betänkande att WTO-avtalen stän-
digt utvärderas av forskare. Men enligt uppgift tittar
man i den trade review mecanism som finns inom
WTO mer på hur väl länderna genomfört och infört
WTO-reglerna än på effekterna av avtalen på fattig-
dom och miljö.
Det som har gjorts inom WTO är ett par makro-
ekonomiska studier, och de är visst ganska mycket
ifrågasatta av andra forskare. Vad som däremot finns
är t.ex. FAO:s fallstudier av 14 länder. De påvisar
tydligt att livsmedelssäkerheten har försämrats i en
rad u-länder när de har avreglerat sin jordbruksmark-
nad.
Vår utgångspunkt i diskussionen är att avregle-
ringen inte bör vara ett mål i sig, utan den bör vara ett
medel. Det intressanta är hur de ekonomiska regel-
verken påverkar möjligheterna till en hållbar utveck-
ling. Det är där fokus måste ligga.
Det finns också ett grundläggande behov av ökad
öppenhet och delaktighet i WTO. Dagens arbetsfor-
mer där en begränsad krets av länder, 20-30 länder,
träffas i det s.k. gröna rummet för att diskutera är inte
tillfredsställande, och de bör förändras. Sverige bör
arbeta för att arbetsformerna i WTO inte diskrimine-
rar vissa länder och att öppenheten inom WTO ökar,
bl.a. genom direkt dialog med frivilliga organisatio-
ner.
Jag beklagar att Marrakechavtalet om kompensa-
tion till de minst utvecklade länderna ännu inte efter-
levs fullt ut. Det är centralt för att ökad frihandel inte
ska leda till ökade klyftor mellan de fattigaste länder-
na och de rikaste. De fattigaste länderna har inte tek-
nisk och administrativ kapacitet för att få systemet att
fungera till sin fördel.
Jag anser också att EU ska ta fasta på Uruguay-
rundans uppmaning till medlemmarna att minska
exportsubventionerna till jordbruket. EU har världens
högsta exportsubventioner till jordbruket. Det gör att
unionen via skattsedeln upprätthåller ett system som
är till u-ländernas nackdel.
Sverige bör arbeta för att ge u-länder ett ökat
marknadstillträde i EU. Särskilt viktigt är det att ta
bort tulleskaleringar, dvs. att tullarna är högre ju mer
förädlade varorna är. Det är ett effektivt hinder för
förädlingsindustri. EU bör självklart bjuda de minst
utvecklade länderna fullständig tullfrihet för alla
varor.
Vi ifrågasätter om det ska vara möjligt att ta pa-
tent på och äga livsformer. Det bör vara en rättvis
fördelning av vinster från produkter framtagna på
basis av biologisk mångfald mellan länder i nord och
syd. Därför kommer konventionen om biologisk
mångfald på kollisionskurs med TRIPS-avtalets krav
på att kunna ta patent på liv. De som säljer nya revo-
lutionerande grödor eller arter av djur bör dessutom
ha ett ansvar för att den ursprungliga genuppsättning-
en finns kvar för samtida behov. De bör ha något av
ett genbanksansvar.
Jag anser också att Sverige ska stödja förslag från
u-länder att de inom jordbruksavtalet i WTO ska få
rätt att skydda sin egen livsmedelsförsörjning. Vi bör
arbeta för ett fullständigt förbud inom WTO för alla
sorters jordbrukssubventioner. Livsmedelssäkerhet
ska inte bara ingå inom ramen för WTO-
förhandlingar utan också tillåtas stå i vägen för en
ökad liberalisering av jordbrukshandeln. Livsmedel är
inte vilka varor som helst. Varje land måste kunna
stoppa livsmedel av tvivelaktig kvalitet för att mot-
verka sjukdomar bland människor och djur.
Här kommer också en viktig fråga om djurskydd
in. Reglerna i både EU och WTO tillåter inte att man
tar hänsyn till hur en vara produceras. Det är ytterst
allvarligt när det gäller djurskydd. Det måste gå att ta
sådana hänsyn för att inte djurens möjligheter till ett
någorlunda vettigt liv ska bli alltmer begränsade och
vi ska få allt värre problem av den typ vi nu ser i
Europa.
Problematiken att vissa länder kan försöka att
vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig
eller dålig lagstiftning för miljöskydd eller djurskydd
och arbetarskydd har uppmärksammats. Svaga stats-
bildningar och demokratier kan släppa fram en brutal
utsugning av människor och miljö. Barnarbete och
extremt låga löner och förbud mot facklig organise-
ring är inte ovanliga. Därför finns det starka skäl att
införa minimikrav i WTO.
Det borde vara en självklar rättighet att skydda
miljö och hälsa. Det ska inte uppfattas som handels-
hinder. Dessutom måste miljökostnader vara en del
av handeln. Regeringen måste arbeta för att gemen-
samma internationella miljöåtgärder, exempelvis i
form av en gemensam miniminivå för beskattning av
koldioxidutsläpp, kommer.
Det bör slås fast att miljötänkandet inte får vara
ett andrahandsintresse. Tvärtom måste vårt utnyttjan-
de av naturresurser underställas vad som är ekolo-
giskt hållbart. Den ökande tillväxten är i det avseen-
det problematisk. T.ex. har en tredjedel av världens
biologiska mångfald försvunnit på de senaste tjugo
åren. Samtidigt har bruttonationalprodukten under
samma tidsperiod fördubblats.