Fru talman! Man bemödar sig inte ens med att sätta sig in i våra förslag. Vi måste läsa era förslag väldigt noga för att kunna opponera mot dem, medan ni inte ens behagar sätta er in i våra förslag. Det tycker jag är det knepiga i den här situationen.
En del återkommer naturligtvis. Man använder ju faktiskt åtgärderna till flera olika saker.
Vi har tagit arbetslösheten på allvar, säger Jan Andersson. Hur kan man veta hur pengarna har använts? Ekonom efter ekonom säger att det här inte är något speciellt träffsäkert sätt att använda skattepengarna.
Ungdomsarbetslösheten ökar ju mer i Sverige än i de flesta OECD-länder. Det är bara ett där det ökar mer. Hur kan då Jan Andersson säga att man har tagit ungdomsarbetslösheten på allvar? Man kan naturligtvis alltid säga saker från talarstolen, men man kan inte från talarstolen prata ned arbetslösheten. Man måste vidta konkreta åtgärder.
Detsamma gäller pengarna till fordonsindustrin. Det är klart att man ska vara försiktig med skattepengar. Men man ska inte vara så försiktig med skattepengarna, om man nu har anslagit de 28 miljarderna, att företagen praktiskt taget håller på att dö innan man faktiskt sätter in pengarna. Då kan det faktiskt vara för sent.
Det är den här saktfärdigheten och initiativlösheten som är det stora problemet med alliansregeringen.