Fru talman! Jag börjar med det som Börje Vestlund inledde sin replik med, nämligen att uppfattningen att staten inte kan skapa turistverksamhet inte delas av de människor som finns i olika organisationer inom branschen. Jag uttryckte mig inte riktigt på samma vis som Börje Vestlund alldeles nyss uttryckte sig. Jag sade att staten ensam inte kan skapa turistverksamhet, utan sådant bygger på ett engagemang, på initiativ och på olika typer av aktiviteter på olika platser i hela vårt avlånga land. Jag sade också att statens och offentliga aktörers roll är att skapa smörjmedel.
Det kan göras på olika sätt. Till exempel kan man bygga upp en informativ databas, vilket jag vet pågår för att just hitta en gemensam marknadsföringsplats där det finns möjligheter både för klassiska turister och för affärsresenärer att få en god bild av det utbud som finns i Sverige. Turism handlar inte bara om de människor som man kanske i första hand tänker på utan också om personer som kommer hit som så kallade affärsturister. Jag läste nyss upp en definition. Det handlar alltså om människor som befinner sig i landet under en viss tid.
Det är klart att stora evenemang är intressanta för Sverige. Det är ju också en del i marknadsföringen av ett land att få stora evenemang och att få blickarna på sig.
När det är gott om pengar och det är högkonjunktur är det självklart mycket lättare att prioritera och att lägga väldigt många ägg i
en
korg. Men när ekonomin är sämre måste man givetvis välja. Jag kan inte här och nu exakt säga hur prioriteringen kommer att se ut.