Fru talman! Det är intressant att höra Eva Johnsson här. Hon säger att vi har låg arbetslöshet, lågt budgetunderskott och ett krympande utanförskap. Men snälla, fru talman, var inte detta någonting som vi hade en gång i tiden och som vi arbetade för? Men sedan inträffade ju den globala ekonomiska krisen som vände upp och ned på allt det där. Jag kunde här ifrån talarstolen bara för en stund sedan redovisa att ungdomsarbetslösheten är den näst högsta i OECD. Jag höll på att säga att den är den högsta, men då harklade sig alla på alliansbänken och jag fick ändra mig till den näst högsta. Är inte detta någonting som bör få Eva Johnsson att tänka till? Hon borde åtminstone försöka prata med utgångspunkt från verkligheten och inte det drömperspektiv som man kanske har på opinionsbildningskurser i kd.
Man ska kraftsamla med rätt åtgärder i rätt tid. Ja, så här långt har vi inte sett någonting annat än att detta innebär att sitta och vänta och se, för vad har annars kommit?
Ja, vi säger från vår sida nej till en del generella åtgärder, det gör vi visst det, därför att vi vet att de inte är träffsäkra. Jag kunde nyligen i en debatt här konstatera att ungdomsarbetslösheten inte har minskat trots den generella minskningen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Men vi vet att sänkningen av arbetsgivaravgifter för småföretag gav effekter för jobben.
Man har i denna debatt inte kunnat tala om vilka effekter för jobben den slopade förmögenhetsskatten eller fordonspaketet har haft. Framför allt skulle jag vilja fråga vilken effekt för jobben den sänkta inkomstskatten för de allra mest förmögna har haft, som den här regeringen har genomfört. Vad har den inneburit för jobben?