Fru talman! Det betänkande som vi nu debatterar handlar om en mängd olika områden. Man måste säga att det är ett väldigt brett betänkande. Med all önskvärd tydlighet visar detta betänkande att näringspolitik är något som engagerar väldigt många, och det är förstås väldigt bra.
I de tider som vi nu befinner oss i, när stora delar av vår egen industri har fått en kraftigt minskad efterfrågan på grund av den rådande globala konjunkturavmattningen, ställer sig nog alla frågan hur framtiden kommer att se ut och vilka framtidens branscher kommer att vara.
Nu handlar det förstås om att förbereda sig för den vändning som kommer, för det är klart att det kommer en vändning. Det behövs smörjmedel som gör det möjligt att ta till vara människors engagemang, människors kraft, människors vilja och människors kunskap.
Jag tycker också att det är viktigt att vi alla påminner oss om att allt inte är dystert och mörkgrått. Ibland får man en känsla av att tillvaron är ungefär som väven bakom oss - 200 nyanser av grått.
Samtidigt som vissa branscher har det tufft frodas andra. Jag tycker att det är viktigt att vi påminner oss om det.
Jag besöker så mycket som jag hinner och kan - vilket säkert alla här gör - olika typer av företag. För en tid sedan besökte jag ett företag som sysslar med någonting som var alldeles nytt för mig, nämligen att byta färg på bilar, bussar och flygplan utan att lacka om dem. Jag hade faktiskt inte en aning om att det var möjligt. Men genom att täcka dessa objekt med en särskild sorts film går det att åstadkomma just detta. Deras orderböcker fylldes hela tiden. Det är kostnadsmässigt mer förmånligt att göra på detta sätt. Det är ett alternativ till omlackering. Man kan säga att de har en ökad efterfrågan på grund av att detta kostnadsmässigt är mer fördelaktigt.
Det är också känt att ur kris föds kreativitet. I den situation som råder med den internationella ekonomiska krisen och lågkonjunkturen är det förstås viktigt med ett bra entreprenörs- och företagsklimat, och det är än mer betydelsefullt just nu för att vi ska kunna upprätthålla det svenska välståndet. En positiv och öppen attityd till företagande och företagsklimat är förstås en förutsättning för ökat nyföretagande.
Fler företag och jobb kräver förstås ett dynamiskt näringsliv och fler innovationer. När ny kunskap och nya idéer omsätts i nya verksamheter och nya produkter skapas också tjänster och bättre förutsättningar för en långsiktig och hållbar tillväxt i hela vårt avlånga land.
En viktig sak för alliansregeringen har varit att återupprätta arbetslinjen. Som många har sagt här i Sverige är den ekonomiska kris som vi befinner oss i inte hemmagjord. Det är också en förklaring till att efterfrågan just har minskat därför att allting hänger ihop.
Ambitionen för oss alla är fortfarande full sysselsättning även om arbetslöshetssiffrorna stiger. Det är det enda möjliga medlet mot växande klyftor och orättvisor. Därför är det också viktigt att onödiga hinder undanröjs för dem som vill starta företag och utveckla befintlig verksamhet.
Jag skulle kunna prata om alla olika delar i detta betänkande och räkna upp alla olika saker som den här regeringen hittills har tagit initiativ till och alla de saker som är på gång. Men jag tänkte uppehålla mig något vid en utpräglad småföretagarbransch, nämligen turistbranschen. Under den förra mandatperioden beslutade riksdagen om att målet för turistpolitiken ska vara att Sverige ska ha en hög attraktionskraft som turistland och att det ska finnas en långsiktig konkurrenskraft i turistnäringen som bidrar till hållbar tillväxt och till ökad sysselsättning i hela landet. Jag tror att just turistbranschen är en av de branscher som kommer att vara en växande bransch i framtiden.
Vi har ett företag som delvis är finansierat av staten och som heter Visit Sweden. Regeringen har satt upp olika mål för detta företag, bland annat att turismen ska öka genom övergripande marknadsföring och information om Sverige som turistland utomlands. Det görs genom att olika aktörer som befinner sig på en utländsk marknad samverkar.
Omstruktureringen av denna verksamhet ska fortsätta för att man ska nå större flexibilitet och lägre fasta kostnader i förhållande till omsättningen, och arbetet med partnerskap ska stärkas och även det som handlar om hållbar turism. Det handlar också, som jag sade, om samverkan när det gäller utrikesförvaltningen med Exportrådet och olika utländska myndigheter, Svenska institutet och så vidare. Det finns förstås också återrapporteringskrav när det gäller de mål som man uppnår.
Sverige har klättrat bland länder när det gäller antalet utländska besökare. Det är förstås en utveckling som måste fortsätta att stödjas. Det är viktiga inkomster till vårt land som kan jämställas med export eftersom det är pengar som kommer in till vårt land.
Riksdagen har också fattat beslut om att stärka just Visit Sweden genom att öka anslaget.
Nu finns det förstås ingen självklar koppling mellan antalet satsade kronor och resultatet i slutändan eftersom det förstås handlar om att satsa rätt och att på ett medvetet sätt rikta marknadsföringen till vissa grupper och till vissa länder. Det i sin tur bygger förstås på en god analys och god kunskap om hur den presumtiva besökaren ser ut. Det handlar, som jag sade tidigare, också om samverkan mellan olika aktörer.
Sverige måste förstås bygga vidare på det goda rykte som vi har. Antalet besökare har ökat högst väsentligt mellan 2006 och 2008.
Det finns en ökad efterfrågan på ekoturism, och det är någonting som just Visit Sweden har under sitt paraply, och det finns med när det gäller deras partnerskapsbyggande med regioner ute i landet.
Dagens turister ser inte ut som 70-talets turister. De efterfrågar inte de klassiska grisfesterna, som man skämtsamt skulle kunna säga. De klassiska grisfesternas tid är över. Turisten i dag är mer medveten och planerar sin egen resa och har en helt annan efterfrågan. Då gäller det att möta denna efterfrågan och göra det genom ett partnerskapsbygge där regionala företag tillsammans med aktörer när det gäller infrastruktur och staten utvecklar ett partnerskap. Man skulle kunna kalla det för en nationell OPS-lösning inom turistområdet där man både från staten och från privata aktörer satsar gemensamma pengar för att tillsammans göra någonting som blir dubbelt så bra.
Staten kan inte skapa turism, utan det sker på initiativ från enskilda aktörer inom området. Också enskilda människor skapar turism. Således kan vi, som sagt, inte genom riksdagsbeslut skapa turism.
Jag tänkte avsluta anförandet med att läsa upp en kort text som är väldigt beskrivande när det gäller vad just turism är. Det gäller Förenta nationernas definition och en vedertagen internationell definition:
Turism omfattar människors aktivitet när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning för en kortare tid än ett år för fritid, affärer eller andra syften. Definitionen omfattar därmed i princip all konsumtion som är direkt kopplad till resande, inklusive affärsresande. Turistnäringen i sig är inte någon egen bransch. Turistnäringen är ett samlingsbegrepp som utgör summan av de verksamheter i olika branscher som är riktade till och konsumeras av människor när de reser till och vistas på platser utanför sin vanliga omgivning. Det är vem som konsumerar och inte vad som produceras som per definition avgör vad som är turism.
Detta visar på det jag nyss sagt, nämligen att staten inte enbart utifrån initiativ kan skapa turistverksamhet, utan det är människor och aktörer ute i landet samt behoven och önskemålen hos de människor som besöker landet som skapar turism.
Det är klart att man ska ha mål för turistpolitiken, men man kan inte styra den från statligt håll genom att sätta upp alltför många olika mål som ska nås. Från statens sida kan vi, som sagt, inte just skapa en turistpolitik. Man kan stödja men inte skapa en turistpolitik.