Fru talman! Vi ska nu behandla det stora betänkandet om näringslivet som årligen hanteras i kammaren. Det är ett rent motionsbetänkande med sammanlagt 79 motioner. Motionerna tar upp olika frågor med stor bredd. Det är allt från företagsfrämjande, kvinnors företagande, företagande bland personer med utländsk bakgrund, social ekonomi med mera till forskning och särskilda motioner om olika branscher. Utskottsmajoriteten har avstyrkt samtliga motioner medan vi i oppositionen har lämnat sammanlagt sex reservationer samt ett särskilt yttrande.
Fru talman! Carina Adolfsson Elgestam kommer senare att redovisa vår politik vad gäller bland annat turism och besöksnäring.
Fru talman! Alla dessa motioner väcktes innan finanskrisen var ett faktum. Detta gör att i många av motionerna är yrkandena inte särskilt aktuella. Verkligheten har kommit ifatt dem, eller så har verkligheten förändrats kraftigt. Om motionerna hade väckts i dag hade de sannolikt sett något annorlunda ut.
Den globala finansiella krisen måste vägas in vid bedömningen av samtliga yrkanden i detta betänkande. Men att liksom regeringen enbart skylla på den globala finansiella krisen är inte helt korrekt. Självklart är det sant att finanssektorn har stor betydelse för denna kris, men just därför har det krävts ett tydligt ledarskap för att leda Sverige och Europa ur denna kris. Nu ser vi hur den reala ekonomin steg för steg och i en allt snabbare takt drabbas av krisen.
Den svenska regeringen har stått vid sidan om och sett på utan att handla under större delen av denna tid. De insatser som har gjorts är otillräckliga och kommer att dra in Sverige i en längre och mer djupgående nedgång än som behöver vara fallet. Den svenska regeringen hade chansen att ta Sverige ur denna kris men valde att stå stilla och titta på.
Vi socialdemokrater har presenterat tydliga förslag på hur man kan vidta åtgärder för att bland annat medverka till att fordonsindustrin kan övervintra. Men regeringen har oftast fnyst och kallat våra förslag för ogenomtänkta, ofinansierade och andra nedsättande kommentarer. Det är självklart bara en undanflykt för att själv inte visa det ledarskap som skulle behövas under denna ekonomiska kris.
Att påstå att regeringen har skapat den här situationen är inte korrekt, men att regeringen fördjupar och försenar konflikten finns det däremot inget tvivel om. Det visar inte minst förra årets Nobelpristagare i ekonomi Paul Krugman som hävdar med bestämdhet att USA och EU gör för lite för att motarbeta att situationen fördjupas. Den svenska regeringen framstår i detta fall som en av de mest kraftlösa även med europeiska mått mätt.
Fru talman! Den socialdemokratiska näringspolitiken präglas av en helhetssyn där vi ser behovet av en armkrok mellan näringsliv och arbetsmarknad. Vi anser att det är av största vikt att politiken är närvarande för att utveckla nya, sunda och hållbara företag. Vi anser att vi måste sätta jobben främst. Jobben måste gå före stora ofinansierade skattesänkningar med dålig träffsäkerhet för att skapa tillväxt och jobb. Det är därför med stor förskräckelse vi ser på när man nedrustar våra sociala system och gör människor mindre trygga och mer ovilliga att ta risker, till exempel att starta företag. Det är en kombination av trygghet och utveckling för såväl anställda som entreprenörer som gör Sverige modernt och konkurrenskraftigt. Våra grundpelare för att nå dit är en politik för frihandel, öppenhet och konkurrens kombinerat med breda satsningar på kunskap, entreprenörskap och trygghet för alla. Det är på så sätt vi också vill sätta jobben främst. Det är därför vi har föreslagit ett entreprenörsprogram och ett industripaket för att möta de stora utmaningarna som svensk industri står inför och som har inneburit att antalet varsel ökar.
Jag vill i detta sammanhang hänvisa till den prognos som Konjunkturinstitutet i går redovisade där inte minst arbetslösheten riskerar att hamna på nivåer i linje med vad som skedde i början av 1990-talet. Fru talman! Låt oss inte komma dit. Det behövs ledarskap i Sverige för att sätta jobben, inte skattesänkningarna, främst.
Fru talman! Företagsfrämjande är en av de viktigaste uppgifterna vi har inom näringspolitiken. Det känns särskilt tillfredsställande att utskottet utförligt redovisat två utredningar, dels den av regeringen tillsatta Företagsfinansieringsutredningen som har lämnat en rad intressanta förslag, dels den utredning som ett enhälligt utskott har begärt om företagsrådgivning. Resultatet av dessa utredningar anser vi vara intressanta, och vi ser fram emot de förslag som regeringen kommer att lämna med anledning av dem. Vi anser däremot att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om att tillgången på riskkapital måste öka. Denna begäran är särskilt angelägen i den finansiella situation som råder för närvarande.
Vi vill samtidigt redovisa den avvikande uppfattning vi har gentemot regeringen vad avser holdingbolag och innovationskontor vid högskolor. Vi anser att begränsningen att medel endast kommer att anslås till sex lärosäten är felaktig och riskerar att slå ut de mindre högskolorna, som har en dokumenterat god samverkan mellan näringsliv och högskolor. Vad som krävs är mer pengar mellan de kommersialiseringsaktörer som redan finns anslutna till lärosätena, inte ytterligare aktörer i form av holdingbolag. Vi anser att det finns risk för ineffektivitet med detta nya system.
Regeringens initiativlöshet på området kring företagsfrämjande innebär att regeringen inte sätter jobben främst utan bara vill vänta och se. Med vår politik ökar möjligheterna för företag att starta men framför allt att övervintra i den kris vi befinner oss i.
Fru talman! Två områden där särskilda åtgärder efterfrågas är kvinnors företagande och socialt företagande. När det gäller kvinnors företagande krävs det - för att ta vara på den potential till nya och växande företag som finns bland kvinnor - ett brett arbete för att garantera att alla behandlas lika och erbjuds likvärdigt stöd vid till exempel start av företag och vid expansion. Detta bör genomsyra de berörda myndigheternas arbete. Det bör framgå av regeringens introduktion till berörda myndigheter. För att minimera risken för att banker och kreditinstitut diskriminerar kvinnors företagande bör Diskrimineringsombudsmannen ta initiativ för att genomlysa de privata finansiärerna ur ett jämställdhetsperspektiv.
Regeringens initiativ till en särskild kvinnosatsning är lovvärt, men det har tyvärr karaktären av tillfälliga åtgärder och är liten i förhållande till den totala mängden företagsfrämjande insatser. Verksamheten riskerar dessutom att upphöra i samband med att just dessa öronmärkta pengar tar slut.
Fru talman! Det sociala företagandet kan med visst stöd från staten vara en möjlighet för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden att få en ny chans. Vi vill därför stärka rådgivningen till de sociala företagen men också kunskapsspridningen kring dessa företag. I detta sammanhang har Coompanion, kooperativa utvecklingscentrum, en central roll. Det är väl omvittnat att sociala företag möter de behov som människor med psykisk ohälsa och funktionshinder har, människor som ofta står väldigt långt ifrån arbetslivet. Vi vill därför att regeringen genomför projektet Fler och växande sociala företag, som den förra, socialdemokratiska regeringen initierade.
Fru talman! Jag vill särskilt uppmärksamma kreditgarantiföreningarna och det arbete de bedriver. Dessa föreningar har en lokal förankring och kan utifrån detta förhållande ha en positiv effekt för tillväxten i regionerna. Vi utgår ifrån att dessa får en positiv behandling i samband med beredningen av Företagsfinansieringsutredningens förslag.
Fru talman! Till sist har vi ett särskilt yttrande beträffande det som vi kallar forskning, och vi vill göra kammaren uppmärksam på de särskilda branschprogram som vi har tagit upp kring en lång rad branscher, bland annat forskning, utbildning och infrastruktur, som har tagits fram i samarbete med näringsliv och fackföreningar för att stärka Sveriges konkurrenskraft i bland annat fordonsindustrin, skogs- och träindustrin med flera. Vi socialdemokrater vill nu gå vidare med ytterligare branscher, till exempel besöksnäringen och tjänstesektorn.
Men även här, fru talman, har regeringen visat kalla handen genom att dessa program har upphört eller kommer att upphöra. De branscher som lyfts fram har stor betydelse för Sveriges tillväxt och sysselsättning. Återigen, fru talman, visar denna regering sitt totala ointresse för att sätta jobben främst - man vill inte göra något för att öka tillväxten och sysselsättningen.
Fru talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 1 och 4.