Fru talman! Vid socialutskottets offentliga utfrågning helt nyligen på temat omreglering av apoteksmarknaden kunde vi i näringsutskottet lyssna till Laila Ibrahim Bengtsson, en ung kvinna och entreprenör med ambitionen att få arbeta med det som hon har utbildat sig till.
Laila sade så här: Jag är apotekare, och jag har redan startat ett företag. Jag har väntat länge på den här reformen. Än så länge håller jag mig till naturläkemedel, hälsokost och egenvård. Men jag tänker starta ett fullsortimentsapotek när det blir tillåtet.
Mitt främsta skäl är enkelt, säger Laila. Jag vill jobba med läkemedel, för det är det jag har utbildat mig för och det är det som jag kan. Det jag säljer är min kompetens, och jag vet att jag kan hjälpa många kunder med en bättre läkemedelsanvändning.
Laila vill verka som en del av hälso- och sjukvården, och i framtiden vill hon kunna hjälpa sina kunder fullt ut. Många apotekare känner samma lust som Laila inför möjligheten att starta eget, och från och med den 1 juli kommer detta att bli möjligt. Från Farmacevtförbundet har 960 medlemmar redan anmält att de vill starta och driva apotek. Av dessa är 80 procent kvinnor.
Genom att avskaffa monopol, upphäva förbud och skapa långsiktiga spelregler öppnar regeringen på område efter område möjligheter för kvinnors företagande. Omregleringen av apoteksmarknaden är ett sådant exempel.
Herr talman! Tills i dag har antalet kvinnliga företagare i Sverige varit nästan oförändrat sedan 90-talet. Enligt europeisk statistik placerar sig Sverige på plats 25, en jumboplacering vad gäller kvinnors företagande. Jag kan konstatera att efter tolv år av socialdemokratiskt styre har det hänt väldigt lite för att främja kvinnors entreprenörskap. Nu vill jag inte tro att det har skett i ren illvilja, men jag tror inte att vänstern har förståelse för vilka förutsättningar som faktiskt krävs.
Hälften av alla förvärvsarbetande kvinnor i vårt land har sin kompetens, sitt yrke inom offentlig sektor där möjligheten att starta eget företag faktiskt är starkt begränsad. Endast 10 procent av kommunernas och landstingens produktion utförs i dag i alternativ regi. Då förstår man att det inte är så konstigt att endast 5 procent av alla förvärvsarbetande kvinnor är egenföretagare. Men med en ökad konkurrensutsättning skulle dessa orättvisa villkor kunna förändras successivt. Stängda dörrar öppnas nu en efter en för att öka kvinnors entreprenörskap.
Herr talman! Alliansen tar nu till vara den dolda potential av yrkesverksamma kvinnor som vill förverkliga sina drömmar och idéer. Enligt undersökningar säger sig en tredjedel av kvinnorna inom offentlig sektor vilja starta eget inom sitt verksamhetsområde. Därför öppnas möjligheter för företagande för vårdens anställda. Vi behöver helt enkelt fler människor som satsar på entreprenörskap.
Målet är ju inte bara att öka nyföretagandet utan framför allt att företag ska växa, utvecklas och att man ska vilja anställa naturligtvis. Detta kommer inte bara att främja välfärdstjänsterna utan även ge yrkesverksamma kvinnor fler arbetsgivare att välja mellan. En sådan utveckling kommer att leda till ökad kvalitet i välfärden och även högre löner till många kvinnor.
För många vårdanställda lockar inte tanken att ta över verksamhet. Men det skapar möjligheter för dem som faktiskt vill. Det finns mycket kunskap och kompetens, och det finns många kvinnor som inte vill något annat än att förverkliga sina idéer och drömmar. Det är möjligheter som vi måste ge vårdens profession, och de måste få möjlighet att utveckla sin kreativitet och använda sin kompetens också i eget företagande. Därför har det nu blivit lättare att få F-skattsedel, vilket innebär en väsentlig förenkling för att starta företag, särskilt om den tidigare arbetsgivaren är den framtida uppdragsgivaren. Här går en klar skiljelinje mellan alliansen och vänsterns syn på valfrihet och mångfald, där vänstern fortsatt kramar välfärdsmonopolen.
Herr talman! Företagares sociala trygghetssystem är en viktig aspekt för många kvinnor som upplever steget att gå från att vara anställd till att bli egen företagare som alltför riskfyllt. Här måste politiken stötta så att det blir lika naturligt att starta eget som att vara anställd. Därför ser nu regeringen över de sociala trygghetssystemen för att göra det tryggare, enklare och mer förutsägbart.
Löneskillnader mellan män och kvinnor, för få kvinnor på vd-poster och lågt antal kvinnor i börsnoterade styrelser är ett jämställdhetsproblem som ofta diskuteras. Men att kvinnor faktiskt äger mindre än en femtedel av företagskapitalet i Sverige talas det mer sällan om, en aspekt som dock får långtgående konsekvenser, för med ägandet följer möjligheten att förverkliga idéer, bygga upp förmögenheter, utse chefer och styrelser. Personer som väljs till chefsbefattningar och förtroendeuppdrag tenderar ofta att komma från personliga nätverk. När kvinnor i större utsträckning äger företag ökar kvinnors karriärmöjligheter. Således kan kvinnors företagande leda till ett mer rättvist och mer jämställt samhälle. Det är min fulla övertygelse att fler kvinnor tar chansen att bli företagare. Då kommer fler affärsidéer att tas till vara, ny teknik skapas och vi får ett bättre och mer dynamiskt samhälle.
Avslutningsvis, herr talman, kan jag konstatera att vi ser kvinnors kapacitet och vågar satsa på deras utveckling. Det kvinnliga ledarskapet och företagandet behövs, och vi måste på alla sätt ta till vara och uppmuntra entreprenörskapet och nyföretagandet. I dag finns det uppskattningsvis 3 000 personer i Sverige som på något sätt arbetar för att främja ett ökat företagande bland kvinnor. Under åren 2007 till 2009 satsar regeringen 100 miljoner kronor på fyra olika delprogram som inkluderar forskning och utveckling, information, rådgivning och affärsutveckling, ägarskiftesprogram - mycket viktigt eftersom många småföretag står inför ett ägarskifte - finansiering och inte minst attityder och förebilder. I det sistnämnda delprogrammet kommer de 880 kvinnliga ambassadörerna in i bilden. De ska inspirera fler kvinnliga företagare att starta och utveckla företag. De är på gång ute i landet, inspirerar och är fantastiska förebilder.
Livet som egenföretagare måste framstå som ett bättre alternativ både ekonomiskt och av trygghetsskäl, det vill säga att få fler kvinnor att vilja bli företagare.