Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer, och jag ska alldeles strax förklara hur det kommer sig att jag gör det.
Jag vill gärna börja det här inlägget med en lite annorlunda infallsvinkel. Vi har ju, som naturligtvis ingen har kunnat undgå att märka, en pågående debatt om saftiga bonusar till vissa toppchefer. Tyvärr börjar rallarsvingarna bli allt yvigare mot företagare och näringslivet i allmänhet i svallvågen av debatten. Det finns nämligen vissa tendenser till att klandret sprider sig till alla företagare, och det är ett stort misstag. Det är sorgligt att behöva konstatera det.
Vi som kommer från småföretagarbygder och dagligen träffar företrädare för småföretagare kan inte riktigt känna igen oss i de beskrivningar om företagares ekonomiska villkor som har florerat under den senaste tiden. Det tål att påpekas att bonus är ett begrepp som förekommer i en ytterst begränsad krets personer och inom ett ytterst begränsat antal företag, framför allt i den finansiella sektorn samt i de stora industriföretagen.
De företag som har florerat i pressen under den senaste tiden, där fantasibelopp i form av bonusar och andra ekonomiska ersättningar nämns, är inte typiska representanter för det svenska näringslivet, som till över 99 procent består av företag med färre än 50 anställda. Sju av tio svenska företag är enmansföretag.
Av Sveriges ca 750 000 privatägda företag, exklusive jordbruk, är cirka två tredjedelar enskilda firmor som drivs av en person eller handelsbolag med två eller fler kompanjoner. I ingen av dessa bolagsformer kan man ens tänka tanken på bonus, utan firmans eventuella överskott är det som deklareras som lön till andelsägarna. Samtidigt är ett underskott en direkt nedräkning av möjligheten för ägaren att ta ut lön över huvud taget.
Fru talman! Det som är beklämmande är att de nu aktuella avslöjandena kommer i en tid av omfattande finanskris och underliggande lågkonjunktur då många företagare kämpar för företagets överlevnad. I dag hade det behövts flera goda exempel på ledarskap och ansvarstagande - verkliga sådana - inte dessa genanta "det får jag ta på mig" från personer som slarvat bort mångmiljonbelopp i ogenomtänkta avtal med vissa ledande befattningshavare.
Jag vill understryka detta eftersom jag vet att det finns så många företagare som värjer sig vid tanken på att kopplas samman med dessa ansvarslösa "fifflare", vill jag nästan säga, och vars vardag i stället är präglad av oro, mycket hög arbetsbelastning, ekonomiskt risktagande och ovisshet inför framtiden.
Fru talman! Ett gott företagsklimat är en ödesfråga för vårt lands och vår välfärds framtid. Småföretagen utgör en viktig del av sysselsättningen. De mindre företagen står för en tredjedel av produktionen men nästan hälften av sysselsättningen inom den privata industrin. Därför är ett bra klimat för småföretag mycket viktigt.
Sverige har mycket att lära av sin omvärld. Inte minst kan kvinnors företagande vara en nyckel för att få framgång. Inom det området ligger Sverige långt efter övriga Europa. Tyvärr har näringspolitiken under lång tid av socialdemokratiskt styre varit eftersatt. Alliansregeringen har dock genomfört många företagsförbättrande reformer, och värderingsskifte håller förhoppningsvis på att ske. Det är viktigt att den politiken får fortsätta.
Näringspolitiken har dock fått förändrade förutsättningar under det senaste halvåret. I princip hela världen befinner sig i en allvarlig ekonomisk kris. Det som en gång började med en bolånekris i USA spred sig med rekordfart över hela världen och har skoningslöst drabbat enskilda människor genom arbetslöshet, förlorade hem och minskade tillgångar. Prognoserna för framtiden ser dessvärre illavarslande ut. Tillväxten skruvas ned rejält och förväntas förvandlas i minussiffror, arbetslösheten förväntas stiga kraftigt och stora budgetöverskott spås vända till budgetunderskott. Denna utveckling oroar naturligtvis människor som riskerar att förlora sina jobb, riskerar att bli överbelånade då värdet på deras tillgångar minskar. Många känner oro för hur deras barn ska klara sig på en allt tuffare arbetsmarknad.
Trots denna verklighet är Sverige betydligt bättre rustat än många andra länder. Vi gick in i krisen med väldigt bra förutsättningar, med stora budgetöverskott, liten statsskuld, låg arbetslöshet och minskande utanförskap. Många näraliggande länder har en helt annan situation. I Ukraina väntas tillväxten falla med mellan 10 och 20 procent. I Island, Tjeckien och Lettland har regeringarna fått avgå, i Ungern faller valutan okontrollerat och i vissa länder talas det till och med om bankrutt. Tack vare att regeringen agerade ansvarsfullt före krisen med finansierade reformer och åtgärder för att bättre klara av lågkonjunktur kommer Sverige att kunna passera krisen mer lindrigt än vad som annars hade varit fallet.
Det finns ingen anledning att agera på ett sätt som skrämmer upp människor i onödan eller på ett sätt som skapar förstämning och brist på framtidshopp i vårt land. Som politiker måste vi agera ansvarsfullt och inte opportunistiskt. I opposition är det lätt att kräva mer till allt och alla, men nu måste vi kraftsamla och vidta rätt åtgärder i rätt tid. Vi kan inte agera på ett sätt som späder på budgetunderskotten, ökar räntorna och därmed förvärrar och förlänger krisen.
Fru talman! För att vi ska kunna gå starka ur den ekonomiska nedgången spelar näringspolitiken en avgörande roll. I det ekonomiska läge vi befinner oss i är vissa branscher mer drabbade än andra. Därför är det motiverat att regeringen agerar med särskilda insatser. Av den anledningen har regeringen gjort många insatser för att sänka kostnadstrycket för svenska företag och underlätta tillgången på krediter. Vi har hört i tidigare inlägg här om sänkta arbetsgivaravgifter, infört jobbskatteavdrag, sänkt bolagsskatt, ökade anslag till infrastrukturen, infört ROT-avdrag, lindrade 3:12-regler och slopad medfinansiering i sjukförsäkringen.
Det har varit bra och populära åtgärder bland svenska företag, men i princip samtliga av förbättringarna har oppositionen motsatt sig. Flera av dem hotar de till och med att dra tillbaka om de återfår makten. En sådan politik vore förödande för svensk företagsamhet.
Utöver de åtgärder jag nyss räknade upp har regeringen med anledning av de direkta effekterna av finanskrisen genomfört åtgärder för att öka stabiliteten i finanssektorn, underlätta kreditgivningen samt stödja fordonsindustrin. Bland annat har vi hört om Almi som har fått ökade resurser från Europeiska investeringsbanken. Regeringen har också genomfört åtgärder för att möta det stigande antalet varsel med bland annat ökade resurser till Arbetsförmedlingen, generösare nystartsjobb och flera platser inom yrkesutbildningen.
Listan är, hur man än vrider och vänder på den, ganska lång.
Fru talman! Det sägs att oppositionen under senare år har blivit mer vaken och kommit med fler förslag för att stärka svenskt företagande. Det är exempelvis bra att oppositionen inser betydelsen av riskvilligt kapital och att de där vill göra extra satsningar. Regeringen har redan gjort många insatser inom detta område, och en utredning har nyligen presenterats som ska ligga till grund för ytterligare förbättringar. Även om oppositionens insikt har ökat kvarstår faktum att de är emot generella förbättringar för svenskt företagande och konkurrenskraft till förmån för selektiva åtgärder av mindre volym. Att satsa några hundra miljoner kronor ytterligare på olika projekt samtidigt som man säger nej till förslag som rör sänkta arbetsgivaravgifter, rimligare kapitalbeskattning, sänkta inkomstskatter och ett rimligare sjuklöneansvar är inte bara motsägelsefullt utan rent kontraproduktivt om man talar om ett bättre företagsklimat.
Fru talman! Slutligen: Regeringen visade före den ekonomiska krisen på en tydlig handlingskraft för att stärka svenskt företagande och svensk konkurrenskraft. Regeringen har också under krisen visat att den har förmåga att fatta snabba och kloka beslut för att möta krisen utan att tappa fattningen om svensk ekonomi. Detta agerande är jag övertygad om har varit det enda rätta, och jag tror att det leder till att så många företag som möjligt ska överleva även den svåra tid som vi nu går igenom.