Regional utjämning och utveckling samt en politik för tillväxt och livskraft i hela landet

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re-

servation 1 om inriktningen av den framtida regional-

politiken i betänkandet En politik för tillväxt och

livskraft i hela landet. Vidare yrkar jag bifall till för-

slaget i näringsutskottets betänkande 2, utom i an-

slagsdelen där jag hänvisar till vårt särskilda yttrande,

samt avslag på reservationerna.

Då är vi här igen och diskuterar hur hela Sverige

bäst ska utvecklas. En smula eftertanke men också

självrannsakan. Har vi som kommer att delta i debat-

ten något nytt att tillföra diskussionen i detta ange-

lägna ämne, eller blir det ett uppräknande som vi

tidigare har lyssnat till?

Den fortsatta debatten får visa på eventuellt nya

inslag som vi förmår att leverera. Men när man läser

Dagens Industri från i måndags och näringsministerns

förundran över att nyföretagarandan i Sverige kunde

ha varit bättre, då övergår min självrannsakan och lite

ödmjukhet till en rätt självsäker attityd att den här

diskussionen är utomordentligt angelägen och att det

budskap som jag kommer att framföra är viktigare nu

än någonsin.

Näringsministern förvånas i intervjun över att

Sverige ligger så lågt ned på listan över startade fö-

retag och för entreprenörskap. Han säger:

Politiken och samhället måste vara mer tillåtande

när det gäller entreprenörskap.

Björn Rosengren är, tillsammans med alla företa-

gare och entreprenörer, välkommen till Moderata

samlingspartiet. Det var väl på tiden att mannen som

skulle ordna världens bästa företagarklimat i varje fall

har upptäckt att vi i Sverige behöver fler företagare.

Det är ju alltid en början.

Det är det som är själva brytpunkten när det gäller

regionernas utveckling, nämligen företagandet. Utan

företagande och entreprenörskap hotar sotdöden. För

att möjliggöra en bättre utveckling än hittills i hela

Sverige måste inriktningen av regionalpolitiken ha sin

utgångspunkt i företagandets villkor.

En politik som inte uppmuntrar bromsar utveck-

lingen. En politik som tar till vara människans driv-

kraft accelererar utvecklingen. Inget bidrag förmår

ersätta entreprenörens vilja till framåtskridande. Det

är i entreprenörskapet vi i Sverige ska söka vägen för

tillväxt, inte i bidragsfloran. Företagsamhet skall

prioriteras framför sektorsstöd, och långsiktig tillväxt

bör betonas mer än tillfälliga sysselsättningsökningar.

Kritiken mot regeringens proposition har sin

grund i bristen på konkreta förslag till förbättringar

för företagande och entreprenörskap. Det räcker inte

att byta namn på regionalpolitiken och kalla den regi-

onal utvecklingspolitik. Det räcker inte att byta namn

på tillväxtavtal till tillväxtprogram. Det räcker inte

med inrättande av statliga delegationer. Det räcker

inte med lokala program för entreprenörskap.

Att ni inte lär er vad som är tändvätskan för en fö-

retagare: en så enkel sak som att underlätta för få-

mansföretagen. De s.k. 3:12-reglerna måste ändras så

att ett aktivt ägande i företag underlättas och inte som

i dag när den typen av ägande missgynnas till förmån

för passivt ägande med lägre risk. Diskrimineringen

av den här typen av företag är kontraproduktiv och

hindrar naturligtvis tillväxt i hela landet.

Tillväxt är det samma som uppoffring. Det vi gör

i dag vill vi göra bättre än det vi gjorde i går, men för

att uppnå något måste du offra något av dig själv. Det

kan gälla en så enkel sak som att tillägna sig kunskap.

Inlärning kräver tålamod och inläsning. Det kan gälla

företagaren som riskerar en del av sitt kapital till en

investering, och det kan gälla den som jobbar över för

att jobbet måste klaras av eller för att få en extra slant

som han eller hon önskar. När det här händer produ-

cerar vi mer. Värdet av det vi producerar ökar och

efterfrågan på arbetskraft ökar. Tillväxten ökar.

För att det här ska bli verklighet krävs en grund-

läggande drivkraft hos den individ som ska ta språng-

et. Det handlar väldigt mycket om att sänka skatterna

och att minska krånglet kring företagandet. När jag

får valuta för min uppoffring, då kommer investe-

ringen; då kommer det där lilla extra som för utveck-

lingen framåt.

För att möjliggöra en bättre utveckling än hittills i

hela Sverige måste inriktningen av regionalpolitiken

ha sin utgångspunkt i företagandets villkor. I en

framåtsyftande regionalpolitik blir således förbätt-

ringarna för småföretagen den allra viktigaste åtgär-

den.

Vill vi förändra regionalpolitiken och inte bara de-

finitionen måste den nya inriktningen utgå från regio-

ners och orters egna möjligheter. Min utgångspunkt

är då att politiken inriktas mot att eliminera tillväxt-

hinder. Därmed skapas denna grund för företag och

individer att själva lösa sina problem och inte som nu:

att debatten fokuserar på den hjälp som ska komma

från annat håll. Hjälp ska orterna och regionerna få,

men hjälpen eller stimulansen ska ske i form av kon-

kurrensbefrämjande åtgärder och inte i form av olika

typer av bidrag.

Härigenom främjas då en utveckling som baseras

på regionernas egen duglighet, tradition och kreativi-

tet. För att det här ska bli verklighet måste regional-

politiken ändras och ersättas med en politik och en

strategi som utgår från företagandet och därmed den

enskilde individens roll som den viktigaste faktorn

bakom tillväxt och välfärd.

Ett gott råd till Ulrica Messing och Reynoldh Fu-

rustrand: För att få bättre snurr på det här landet, och

hela landet: Låt småföretagen få chansen.

Tillväxtavtalen har ju varit regeringens lans eller

instrument i regionalpolitiken och näringspolitiken.

Med dessa samverkansorgan skulle Sverige frälsas.

Från moderat horisont var vi tveksamma till styrkan i

den här medicinen, och de utvärderingar som har

gjorts har väl också gett oss rätt på den punkten. Till-

växtavtalen har blivit en papperstiger som kanske

rentav har hindrat det regionala utvecklingsarbetet.

Ansatsen var god: att genom samverkan och samord-

ning mellan statliga myndigheter försöka åstadkom-

ma nya resurser, men utvärderingarna pekar ju i en

riktning mot samarbetsgrupper mer än kraftfulla oby-

råkratiska lösningar. Mycket snack och lite verkstad

har det varit, och det är väl något som vi tyvärr kän-

ner igen.

Regeringen lanserar också statliga delegationer

som tillväxtstimulerande åtgärd. Jag tror inte på den

här konstruktionen heller. Det är mycket tveksamt om

den här typen av statliga styrningar kommer att få

legitimitet på det lokala planet. Att bara klampa in

och tala om hur saker och ting ska gå till kommer

sannolikt inte att vara någon framgångsrik väg. Det

blir för mycket av överhet, för mycket av pekpinne

och för lite av lokal lösning, och det lokala utveck-

lingsarbetet kommer att passiviseras genom det här.

Fru talman! Vi moderater säger ja till regeringens

förslag om regionalt nedsatta socialavgifter, dock

med det tillägget att inga branscher ska undantas från

nedsättningen. Varken åkerier, jordbruksföretag eller

renskötselföretag för den delen kommer i vårt förslag

att undantas. Att i ett jordbruksföretag hålla reda på

vad som är skogsbruk och vad som är jordbruksdelen

är ett administrativt krångel som vi undviker genom

att tillåta nedsättning av både jordbruks- och skogs-

bruksverksamheten.

Det har varit mycket snack om vad vi får göra för

kommissionen eller inte. Men efter en överläggning

med representanter för kommissionen tidigare i hös-

tas där flera partier deltog är det uppenbart att Sverige

har större möjligheter att själv välja väg än vad rege-

ringen tidigare har hävdat. Jag känner mig rätt kom-

fortabel efter det mötet, och det gör ju också att vi

lägger fram det här förslaget.

Låt mig nämna några åtgärder som underlättar för

landsbygdens människor. Lantbrukets och skogsbru-

kets konkurrenskraft måste förbättras. Därför föreslår

vi en skattesänkning på dieselolja med drygt 2:50 kr

per liter på arbetsmaskiner. Höga skatter på transport-

sektorn utgör generellt ett allvarligt problem, och det

leder till att svenskt skogsbruks konkurrenskraft för-

sämras eftersom transportkostnaderna rakar i höjden.

Vidare måste avdragsrätten för arbetsresor förbätt-

ras. Vi anser också att drivmedelsbeskattningen ska

sänkas. Att sänka avdraget till 20 kr per mil och att

sänka bensin- och dieselskatten med närmare en kro-

na ökar möjligheterna för människor att bo kvar sam-

tidigt som det ökar rörligheten på arbetsmarknaden.

Möjligheterna att använda strandnära områden för

bebyggelse måste också underlättas. Den nuvarande

lagstiftningen innebär ett generellt förbud och försvå-

rar möjligheterna att utveckla boende och andra verk-

samheter. En utökad möjlighet till bebyggelse i

strandnära områden skulle kunna skapa bättre förut-

sättningar för att hålla landskapet levande. Det är

riksintressen hit, det är riksintressen dit. Snart får vi

inte göra någonting. Det måste vara så ibland också

att människan kan vara av riksintresse.

För att garantera att landsbygden har tillgång till

tillfredsställande grundservice bör nya lokalt anpas-

sade lösningar prövas. Det måste skapas möjligheter

för småföretagare och ekonomiska föreningar att ta

över serviceverksamheter som post, apotek, system-

bolag och liknande. Genom att ge privata och koope-

rativa aktörer möjlighet att utföra grundläggande

samhällsservice ökar möjligheterna att skapa flexibla

lösningar, lösningar som blir anpassade efter männi-

skors behov och inte efter någon centralistisk servi-

cemall.

Fru talman! Regeringens proposition En politik

för tillväxt och livskraft i hela landet blir ingen dun-

derlösning för regioner med tillväxtproblem. På sin

höjd kan en kommun bli kvitt sitt fastighetsbolag till

hugade statliga intressen, men det löser bara ett kort-

siktigt problem.

Statliga delegationer och omställningsgrupper

motverkar den långsiktighet som enligt den regional-

politiska utredningen skulle vara vägledande för den

framtida regionalpolitiken. Propositionen är defensiv

och saknar den inspiration som ett framåtsyftande

dokument av den här karaktären måste innehålla.

Jag tror tyvärr att många representanter för gles-

bygd, landsbygd och svaga regioner är direkt besvik-

na på innehållet. Det är för mycket av begrepp och

ord och för lite av verkligt innehåll. Vi från den bor-

gerliga gruppen får nog ge Ulrica Messing och Rey-

noldh Furustrand en dos av tillväxt-EPO.

Fru talman! Bättre vägar, lägre drivmedelsskatter,

förbättrade villkor för småföretagen, en utbyggd

infrastruktur, sänkta socialavgifter för alla företag i

stödområde A och ett effektivt utnyttjande av EU:s

strukturfonder är kärnan i moderaternas regionalpoli-

tik. Det känns bra, och det känns mycket bättre och

mer konkret än delegationer, tillväxtprogram, bo-

stadsakut och allt vad det nu heter som är regeringens

inriktning.