Fru talman! Den strävan som präglar den här pro-
positionen är att få fram väl fungerande lokala ar-
betsmarknadsregioner i hela landet. Allra viktigast för
att få fram detta är några saker, t.ex. en fungerande
infrastruktur med järnvägar och vägar, företagsfrågor
och utbildning i mycket vid mening och service till
den befolkning som bor ute i landet.
Miljöpartiets landsbygdspaket går ut på att männi-
skor ska kunna komma fram året runt på hela vårt
vägnät och att industrierna kan köra med sina trans-
porter där detta behövs. Viktiga järnvägssatsningar
ska kunna komma i gång. Det är alldeles nödvändigt
för att transportsystemet så småningom ska bli mer
ekologiskt hållbart än vad det är i dag.
När det gäller företagsfrågorna finns det några
frågor som är alldeles särskilt viktiga. Det gäller t.ex.
frågan om kapital, dvs. företagens möjligheter att få
lån eller riskkapital. Det gäller också deras möjlighet
att få kompetenta människor som arbetar i företagen.
Detta är två flaskhalsar som särskilt företagen i gles-
bygden upplever.
Jag besökte en företagare i Storuman som ligger i
Västerbottens inland. Han berättade att han stångade
sitt huvud blodigt för att få låna pengar. Han hade fått
höra av en presumtiv långivare att om han flyttade sitt
företag till kusten skulle han satsa, men inte i Storu-
man. Det var en konflikt som han inte tyckte om. Jag
tycker också att det är förskräckligt. Någonting måste
göras åt detta. Det finns ju rätt många ansatser till att
göra någonting åt det här. I den proposition som vi
diskuterar står det att regeringen bedömer, avseende
statens insatser för riskkapital i huvudsak, att de ska
inriktas mot att skapa institutionella förutsättningar
för den privata marknaden. Statliga aktörer inom
riskkapitalmarknaden ska ha en uttalat marknads-
kompletterande roll. Nätverk mellan investerare,
konsulter och entreprenörer ska främjas.
Tidigare var det ju också så att man ansåg att svå-
righeter att få lån och kapital främst gällde ungdomar,
kvinnor och invandrare. Men nu har alla blivit alltmer
överens om att detta inte är sant. Det gäller i princip
alla små företag, men naturligtvis allra mest i gles-
bygden t.ex. i Norrlands inland.
Någonting som vi verkligen prioriterar är genom-
förandet av ett system för statliga lånegarantier. Det
pågår ett arbete för att få fram det. Det var ett krav
från oss att ett förslag på hur detta ska se ut måste
komma fram före valet.
Sedan är vi också väldigt nöjda med att arbetsgi-
varavgifterna sänks i stödområdet. Yvonne Ångström
har berättat en del om det, så jag ska inte uppehålla
mig vid det. Det är ett viktigt stöd. Det har pratats
särskilt mycket om det i Norrbottens inland, men det
är viktigt för alla företagare i stödområdet.
När man hälsar på dem brukar de också nämna att
transportstödet är ett mycket viktigt stöd för att göra
Sverige rundare så att de inte ska ha ett handikapp av
att de är så långt från sina marknader.
Ett generellt problem som vi har i Sverige är att vi
har för få små företag, och särskilt företag som drivs
av kvinnor och invandrare. Det behövs verkligen
speciella insatser för detta. Kvinnliga affärsrådgivare
är en bra satsning. Affärsrådgivning för kvinnor och
invandrare har vi fått medel till i budgeten, och det är
vi glada för. Det innebär att den här verksamheten
kan fortsätta.
Sedan har vi också lokala resurscentrum för kvin-
nor som är en viktig satsning. Vi har fått fram en
basfinansiering för detta i den här propositionen, och
det är jag mycket nöjd med.
En grupp som däremot inte har fått någon utvid-
gad basfinansiering är de lokala kooperativa utveck-
lingscentrumen. De erkänns i propositionen för sitt
viktiga arbete. Man vill bl.a. gärna att de ska fortsätta
att utveckla den sociala ekonomin och ta ett stort
ansvar där och att de ska ta ett stort ansvar för att
utveckla kreditgarantiföreningar, som är något myck-
et intressant som skulle kunna vara en lösning på en
del av problemen i glesbygden, i små orter och i små
regioner. Man har alltså bedömt att de lokala koope-
rativa utvecklingscentrumen klarar att göra dessa
stora viktiga uppgifter med mycket små medel. Jag är
rädd för att i stället för att vara en stimulans för dem
att arbeta vidare, innebär den medelssatsning som har
gjorts att man bränner ut de lokala kooperativa ut-
vecklingscentrumen i stället för att hjälpa dem till ett
bra arbete.
Lokal utveckling i vid bemärkelse är naturligtvis
mycket viktigt. Här finns en hel del bra förslag i pro-
positionen. Jag vill nämna några nyheter som jag
tycker är intressanta. Det gäller bl.a. detta med bya-
pengar. Det är en väldigt liten anslagspost, men det är
en början till något nytt. Lokala grupper ska kunna
söka och få medel för lokal utveckling. Det är gläd-
jande, även om det är litet. Det kan peka mot en ut-
veckling framöver. Sedan finns det också andra för-
slag på lokal utveckling som kan bli betydelsefulla.
Någonting mycket basalt i förslaget om väl funge-
rande lokala arbetsmarknadsregioner är att bygga upp
innovationssystem och kluster. Det diskuteras en hel
del i betänkandet. Det är naturligtvis ett mycket vik-
tigt område. Jag gläds särskilt åt att medel har getts
t.ex. till ett träkluster. Det är ett oerhört viktigt områ-
de som behöver utvecklas. Förnybar svensk råvara
ska naturligtvis utvecklas och inte sättas på snålkost
så att ingenting händer. Det är jätteviktigt med en
avancerad förädling, och den kan gärna ligga i gles-
bygden. Det händer ju också, eftersom råvaran finns
där. Jag ser mycket positivt på detta. Det handlar om
20 miljoner. Det är inte mycket pengar, men det är i
alla fall något.
Man satsar också på bil- och komponenttestklust-
ret, och det är bra. Det kan utvecklas mycket, särskilt
om man arbetar tillsammans t.ex. med Internet Bay.
Man satsar också på hållbar utveckling inom mine-
ralutvinnande branscher. Detta ligger även inom
Norrlands inland. Det är fråga om behövliga och
glädjande satsningar.
Ett ytterligare område där det behövs insatser är
servicesektorn, som vi också har pratat mycket om.
Det har på det området föreslagits en rad åtgärder.
Det ska komma till en del lokala utvecklingsprogram
för kommersiell service. Dessutom sätts extra medel
in för att motverka ytterligare försämringar. Man kan
kanske nämna att statliga myndigheter och företag får
i uppdrag att ta ett större ansvar än vad de hittills har
gjort. Vi får hoppas att de också gör detta.
Jag tycker att det är intressant att Konsumentver-
ket får i uppdrag att utveckla och testa nya lösningar
inom det kommersiella serviceområdet. Det finns där
redan väldigt goda exempel. Studerar man dem och
utnyttjar innovationskraften hos den lokala befolk-
ningen kan säkert mycket göras för att skapa en bättre
service än vad vi har nu.
I det sammanhanget vill jag gärna nämna kollek-
tivtrafiken. Det är viktigt att den utvecklas. När man
besöker människor i glesbygden brukar de ibland
göra den kommentaren att det är väldigt många trans-
porter som passerar förbi. Det gäller inte bara kollek-
tivtrafik utan också varutransporter och samhälleliga
transporter av olika slag. Det passerar förbi bilar och
transportfordon, men det är få av dem som man man
åka med i. Man kan nästan bara åka med den egna
bilen och med någon enstaka glesbygdsbuss.
Man har gjort försök med samordning av lokala
transporter och fått mycket bra resultat. Man har fått
en avsevärt höjd servicenivå till oförändrad kostnad.
Jag tycker att det här är ett mycket viktigt område,
som man kan koncentrera sig lite på. Jag hoppas
också att så kommer att ske. Jag har i alla fall fått
något slags löfte om det.
Ytterligare ett jätteviktigt område är utbildning.
Låt mig nämna några förslag i propositionen. Nätuni-
versitetet kan bli väldigt betydelsefullt. Det gör att
man kan bo i glesbygd och på platsen få en avancerad
undervisning. Det är naturligtvis väldigt bra och ger
stora möjligheter. Collegeutbildning gör att man kan
rekrytera grupper som inte har så stor studievana. Att
de får möjlighet att testa detta är viktigt, särskilt efter-
som vi vet att utbildningsnivån ofta är lite lägre i
glesbygden än på andra håll. Nätuniversitetet kan
göra att människor vågar satsa på en utbildning eller
åtminstone prova på en sådan.
En annan viktig insats är den starkt utökade sats-
ningen på olika former av samverkan mellan univer-
sitet och andra utbildningsanordnare. Det görs redan
mycket på detta område, och det finns mycket mer att
göra. En satsning på skola och utbildning är helt cen-
tral för att få den regionala utvecklingen att växla upp
ytterligare.
Propositionen markerar en början till att vända
skutan, men det återstår mycket arbete och många
ytterligare förändringar innan vi har kommit ett långt
stycke framåt i den regionala utvecklingen. Detta är
en början som vi inte ska förakta, och den ska vi
stödja.
Jag går nu över till betänkandet NU2, och jag vill
där lite grann kommentera det ställningstagande som
vi har gjort tillsammans med borgarna. Det gäller
EG:s framtida regionalpolitik. EU:s egen revision har
kommenterat hur medlen används i strukturfonder
och regionalfonder, och man kommer med en mycket
svidande kritik. Man skriver så här:
Svagheter i bokföringssystemen och förfaranden
innebär att den information som läggs fram i vissa
fall är felaktig eller ofullständig, vilket ger upphov till
en väsentlig förekomst av fel.
Därtill har brister i handläggning och kontroll
uppdagats, och problemen verkar vara störst inom
strukturfondsområdet. Man skriver också att nivån på
konstaterade fel fortfarande är för hög. Nästan samt-
liga fel finns på stödmottagarnivå.
De mest betydande av de väsentliga fel som Revi-
sionsrätten redovisat i rapporten för 1999 är enligt
redogörelsen i budgetpropositionen rapporteringen av
ej stödberättigade utgifter, för högt deklarerade ut-
gifter, ej tillräckligt med verifierade underlag, ej
tillämpning av offentlig upphandling, felaktiga be-
räkningar och otillåtna avdrag.
Jag tycker att bara det här gör att man kan bli lite
skeptisk mot de här stöden.
Att man ska inta en skeptisk hållning och ska ha
bestämt sig för vad man vill innan man går in i för-
handlingar tycker jag inte är några konstiga krav.
Varför ska inte Sverige ha en hållning inför de för-
handlingar vi går in i om strukturfonderna? Jag tycker
faktiskt att det är obegripligt.
För min del anser jag att reformerna behövs och
att inriktningen av regionalpolitiken måste ändras.
Jag tycker att när EU ska stödja olika regioner för att
gynna tillväxt och utveckling ska de fattigaste regio-
nerna komma i fråga. Det är de som behöver stöd. Vi
kan inte fortsätta att i den utsträckning som nu sker
dela ut jättestora stöd. Det påpekas i propositionen att
Sverige har fått väldigt mycket stöd till sin regional-
politik, men det sägs inte att vi har betalat in väldigt
mycket mer än vad vi har fått ut.
Jag vill dock ge ett erkännande av att många av
arbetssätten i de regionalpolitiska stödformerna är
bra. Man har säkert rört om i grytan ordentligt under
några år och fått människor att samarbeta på nya sätt.
Lärdomarna från detta tycker jag inte att vi ska un-
derskatta. Dem kan vi gott ta med oss. Jag tycker
dock att vi måste motverka att EU alltmer utvecklas
till en transfereringsunion som medlemsländerna
betalar in pengar till för att sedan få dem tillbaka i
form av strukturstöd.
Detta är viktigt för en vettig ekonomisk hantering
och även för att motverka korruption och sådana
saker. Jag står i den här frågan på utskottsmajorite-
tens sida.