Fru talman! I näringsutskottets betänkande nr 2
har vi fyra borgerliga partier och Miljöpartiet enats
när det gäller EU:s framtida regionalpolitik, som
tidigare har sagts. Jag yrkar givetvis bifall till utskot-
tets förslag på den punkten.
Folkpartiet deltar inte i beslutet om budgetramar-
na, och vi har ett särskilt yttrande som vi har fogat till
betänkandet.
För min del, och för de flesta andra, förmodar jag,
är det viktigaste betänkandet i dag näringsutskottets
betänkande nr 4, som är en reaktion på regeringens
proposition En politik för tillväxt och livskraft i hela
landet.
För mig, som var Folkpartiets representant i den
regionalpolitiska utredningen, som många redan har
varit inne på, är det på många sätt en besvikelse att
regeringen inte nådde mer än en liten bit i förhållande
till vad hela den regionalpolitiska utredningen, inklu-
sive regeringspartiets företrädare, hade föreslagit. Jag
hade en förhoppning när utredningens betänkande
lades fram - förmodligen lite naivt, på grund av att
det var den första utredning av det här slaget jag varit
med i - att vi ändå skulle åstadkomma mer nytt än det
blev. När regeringens proposition lades fram förstod
jag att det i princip bara "bidde en tumme", som man
brukar säga.
Vi hade diskuterat mycket om att avveckla så
mycket som möjligt av de selektiva bidragen, att satsa
mer på utlokaliserad utbildning osv. Men det blev
inte så mycket av borttagandet av selektiva bidrag.
Vi i de fyra borgerliga partierna har i reservation 1
väl beskrivit det som vi alla tycker.
Den regionalpolitiska propositionen innehåller
inte mycket av den omorientering som den regional-
politiska utredningen banade väg för. Regeringen
håller i stort sett fast vid en föråldrad politik med
bidrag, delegationer, utredningar och förstärkt statlig
styrning. Detta kanske bl.a. beror på att landshöv-
dingarna i de fyra nordligaste länen gjorde tummen
ned för utredningens idéer. De ville i stället behålla
de selektiva bidragen och därmed länsstyrelsernas
inflytande över fördelningen av pengar. En del av
bidragen behöver finnas kvar tills vidare - det håller
jag med om - bl.a. för den viktiga medfinansieringen
till EU-bidragen, så länge de finns kvar. Men i övrigt
vill vi satsa på annat: förbättrade möjligheter för
företagande samt enklare och färre regler.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Jag kan inte här, av tidsskäl, gå in på alla de re-
servationer där Folkpartiet finns med, och jag kom-
mer inte heller att yrka bifall till dem alla. Men jag
vill kort beröra några punkter.
I punkten 7 om stärkt lokal näringslivsutveckling
anser vi, tillsammans med Moderaterna och kd, att ett
sådant program inte behövs. Vi hävdar i stället att det
viktigaste är att snabbt driva igenom det regelförenk-
lingsarbete som Småföretagsdelegationen föreslog.
På punkt 8 har vi i reservation 5 föreslagit att av-
dragsrätten för arbetsresor med bil ska förbättras.
Folkpartiet har också i motioner föreslagit att av-
dragsrätten ska omfatta resor till och från barntillsyn,
men vi har i dagsläget nöjt oss med att tillsammans
med de övriga borgerliga partierna yrka att rätt till
avdrag för resa till och från förskola i anslutning till
arbetsresa skyndsamt ska utredas.
Jag yrkar därmed bifall till reservation 5.
När det gäller lokala och regionala resurscentrum
för kvinnor har vi, tillsammans med Moderaterna och
kd, anfört att det finns en del åtgärder som är särskilt
viktiga för att främja kvinnors företagande: etable-
ringsfrihet i den offentliga sektorn, att uppmuntra
avknoppningar av offentlig verksamhet och att se till
att upphandling av kommunal verksamhet sker i kon-
kurrens. Vi vill också att det viktiga arbete som de
regionala och lokala resurscentrumen bedriver ska
ges goda förutsättningar.
I arbetet i den regionalpolitiska utredningen stred
jag hårt för att framhålla betydelsen av utlokaliserad
högskoleutbildning. I utbildningsdebatten i fredags,
den 7 december, framhöll jag att vi i utredningen i
princip var överens över partigränserna om att kom-
muner som tar emot utlokaliserad utbildning bör
kompenseras för de extra kostnader som är förknip-
pade med utlokaliseringen - lokaler för undervisning,
extra biblioteksresurser, lokaler för studentkåren
m.m. Vi tyckte att de här pengarna inte ska vara regi-
onala medel under utgiftsområde 19 utan komma från
Utbildningsdepartementets utgiftsramar. Men Utbild-
ningsdepartementets expert gillade inte vår stånd-
punkt, och nu kämpar kommunerna med att klara av
extrakostnaderna, som uppgår till ansenliga belopp.
I min hemkommun, Lycksele, har vi i dag bl.a. en
lärarutbildning, som förmodligen kommer att vara
mycket betydelsefull för rekryteringen av nya lärare
när ett stort antal 40-talister går i pension. Vi har
också, tillsammans med ytterligare tolv kommuner i
den s.k. Akademi Norr, många andra utbildningar
som gör det möjligt för människor som annars inte
skulle välja att skaffa sig en akademisk utbildning att
faktiskt göra det.
Jag hoppas därför att mina norrländska kamrater i
alla partier ställer upp och propagerar för att vi ska få
mer pengar på utbildningsområdet just för den här
typen av utgifter.
Jag vill yrka bifall till vår gemensamma reserva-
tion 8.
Till sist ska jag beröra reservation 9 om regionalt
nedsatta sociala avgifter.
I flera år har vi fört en nästan hopplös kamp mot
Socialdemokraterna om den här nedsättningen. Rege-
ringen har hävdat att EU inte godkänner en nedsätt-
ning. Jag har själv varit på besök hos företag i det inre
av Norrbotten och fått belägg för, t.o.m. i skriftlig
form, att EU de facto har sagt att det är okej med en
nedsättning. Och i den regionalpolitiska utredningen
fick vi besked om att det är möjligt att införa en ned-
sättning av de sociala avgifterna på upp till 100 000
euro på tre år, dvs. ca 900 000 kr.
Detta faller inom ramen för det s.k. de minimistö-
det. Regeringens förslag nu innebär enligt vår mening
en halvmesyr. Vi anser att hela det tillåtna beloppet
borde kunna utnyttjas. I vår reservation har vi anfört
att man bör anstränga sig för att få en utökning av
stödet till alla branscher. Det är min förhoppning att
regeringen ändå lyssnar på dessa önskemål.
För tids vinnande yrkar jag inte bifall till reserva-
tionen.
Sedan kan jag inte underlåta att kort ta upp rege-
ringens förslag om stöd till kommunala bostadsföre-
tag, även om det inte finns med i det här betänkandet.
Det är behandlat i bostadsutskottets betänkande nr 1.
I det betänkandet, liksom i debatten här i kammaren,
har jag framfört att Folkpartiet är mycket kritiskt till
den här typen av stöd. Vi tycker att det är en flirt med
röda kommuner. Det är inte rimligt att de kommuner
som har ansträngt sig oerhört hårt för att klara av sin
situation inte får någonting, medan de som bara låter
det hela gå ska få hjälp. Det är vi helt emot.
Jag står alltså bakom övriga reservationer där mitt
parti finns med, men jag nöjer mig tills vidare med
det jag nu har anfört.