Fru talman! Medan rösten är kvar vill jag gärna
uttrycka min glädje över att se statsrådet Messing här.
Jag tror inte att fru Messing är kvar på fredag. Därför
vill jag önska god jul och gott nytt år, ett bättre 2002
än 2001. Vi andra ses ju på fredag.
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
utskottets förslag i betänkande NU2 vad gäller punkt
2 samt till reservation 11 i näringsutskottets betän-
kande nr 4.
Naturligtvis står vi kristdemokrater också bakom
de övriga reservationer som vi deltar i i de här båda
betänkandena.
Jag vill också gärna säga att det känns bra att de
icke socialistiska partierna är eniga om inte mindre än
åtta reservationer i NU4 och därtill tillsammans med
Miljöpartiet bildar majoritet när det gäller punkt 2 i
NU2 som berör frågan om EG:s framtida regionalpo-
litik i ett utvidgat EU.
När det gäller anslagsyrkandet för utgiftsområde
19 har det kristdemokratiska budgetsförslaget röstats
ned i samband med behandlingen av finansutskottets
betänkande om budgetramarna. Vi deltar därför inte i
det beslutet utan redogör i ett särskilt yttrande i NU2
för hur vi ser på de ekonomiska villkoren för den
regionalpolitik som vi skulle genomföra om vi hade
fått riksdagsmajoritet för den.
Generellt bekymrar det oss kristdemokrater att vi
nu kan skönja en klar centralisering av regeringens
och socialdemokraternas sätt att styra landet. Det
kallas av regeringen och utskottsmajoriteten för en
tydligare ansvarsfördelning mellan stat, region och
kommun. Nog är greppet tydligt, alltid. Jag utläser
detta av riksdagens bifall till regeringens omstruktu-
rering av myndigheter som NUTEK och SIR m.fl. till
ett bantat NUTEK, till nya Vinnova och ITPS m.fl.
Jag ser det i propositionen om forskning och utveck-
ling och innovationssystemen med omstruktureringen
av industriforskningsinstituten liksom i förslagen om
hur man anser att regionerna och länen ska styras. Det
framkommer ett klart uppifrån-och-ned-perspektiv
som är helt på tvärs mot det nedifrån-och-upp-
perspektiv som den kristdemokratiska idén om subsi-
diaritetsprincipen innebär. Den betyder att beslut ska
fattas på lägsta effektiva nivå. De överordnade be-
slutsnivåerna ska subsidiärt stödja de lägre när det
uppenbart inte går så bra för dem.
Det socialistiska uppifrångreppet kommer till ut-
tryck när man nu vill införa ett delat ansvar mellan
länsstyrelserna och de s.k. frivilliga samverkansorga-
nen, mellan kommunerna och länen, för den regionala
projektverksamheten dit pengarna, inklusive EU:s
strukturfondspengar, styrs. Det betyder mer administ-
ration och ytterligare en beslutsinstans före länssty-
relsens behandling. Därefter kan den utbetalande
myndigheten efter sin granskning till slut få i väg EU-
pengarna.
I Kronobergs län var en av huvudfrågorna - de sju
riskdagspartierna var i samtalen om en framtida regi-
onal organisation helt överens, och det var ett av alla
partierna undertecknat dokument - att vi vill ha färre
och inte fler kommittéer, kommissioner, styrgrupper
och samverkansorgan. Vi vill ha en förenklad, direkt-
vald och genomskinligare styrning. Då kan väljarna
lättare utkräva ett direkt politiskt ansvar på valdagen.
Ett annat exempel är tillväxtavtalen, denna gran-
diosa idé som skulle rädda Sveriges regioner från
undergång. Visst har det väl hänt en del, men det
motsvarar inte de förväntningar som frammanades av
socialdemokraterna när ministrarna snurrade landet
runt och undertecknade avtalen för halvtannat år
sedan, vill jag minnas.
Hemma i Kronoberg börjar det stora partnerskapet
tröttna, eftersom det går för långsamt; det är för trögt.
I den allmänpolitiska debatten den 19 september
sade jag bl.a. om tillväxtavtalen att "de måste bli en
kommunal angelägenhet". Landsbygdens och gles-
bygdens kännemärke är småföretagande. Dessa måste
bli mer involverade och kunna dra bättre nytta av
tillväxtavtalen framöver. Vi tror att nya tillväxtpro-
gram i mer kommunal regi skulle kunna växla upp
effekten av tillväxtkapitalet på ett bättre sätt än vad
som sker i dag. Våra tankar om detta har vi utvecklat
i vår kommittémotion N31, kortfattat återgiven i
betänkande NU2.
Fru talman! Jag låter mig nöja med det sagda den-
na tredje gång vi i höst debatterar regional politik i
kammaren. Som jag tidigare har sagt har vi i våra
motioner och reservationer utvecklat tankar om hur vi
menar att det skulle gå bättre att få hela Sverige att
leva.
Det måste till en ny syn på näringslivet, en ny in-
frastruktursyn, ett annat sätt att främja landsbygdsbo-
ende. Det behövs en samordning av de politikområ-
den där de stora pengarna finns och de fundamentala
åtgärderna för den s.k. stora regionalpolitiken beslu-
tas med en övergång till generella åtgärder inte minst
på skatteområdet.
Den nu pågående debatten i massmedierna om nä-
ringslivsklimatet är oerhört viktig. Det behövs en syn
på företagande som det viktigaste området för att
baka en större kaka att fördela till vård, omsorg och
skola, som Alf Svensson brukar säga. Jag instämmer.
Det går inte att betrakta företagare och företagande
som en skattebas där det bara är att pina ut så mycket
som möjligt.
Jag vågar inte tro på äktheten i signalerna från
Vänsterpartiet i artikeln i gårdagens Dagens Industri.
Flera av förslagen man där diskuterar kan jag ställa
mig bakom. Om artikeln är seriöst menad ger den
uttryck för en förändrad syn på småföretagandet. Är
det verkligen så? Då borde man ha bekräftat det ge-
nom ett byte från grön till röd knapp vid gårdagens
voteringar om näringspolitiken liksom man borde
göra det vid den kommande voteringen om regional-
politikens inriktning.
I sammanfattningen till betänkandet NU4 skrivs
nämligen att inriktningen av politiken i första hand
bör handla om att förbättra möjligheterna för företa-
gande och arbete. Det är visserligen reservanternas
förslag, men det är ju precis detta som flera av arti-
kelns förslag handlar om, förslag som jag så väl kän-
ner igen.
Men det är väl lika lite möjligt i dag som det var i
går för Vänsterpartiet att byta knapp. Gårdagens arti-
kel är därmed inget annat än prov på populism och
röstfiske. Vi är ju just i inledningen av en valrörelse.