Fru talman! De regionalpolitiska frågorna måste
knyta an till mäns och kvinnors vardag. Det är genom
regionalpolitiken som vi måste skapa jämlika villkor
för dem som bor i Katrineholm liksom för dem som
bor i Stockholm, Göteborg, Pajala eller Gislaved.
Ingen osynlig hand, ingen marknadsekonomisk kraft,
kommer att ordna lika villkor för människor oavsett
var de bor i landet. Detta kommer inte till av sig
självt, utan det krävs en politisk insikt och en aktiv
regional utvecklingspolitik som samlar alla kreativa
aktörer bland befolkningen i hela vårt avlånga land,
kreativa aktörer som återfinns i t.ex. näringslivet,
staten, landstinget och kommunerna.
Fru talman! Det krävs ett stort mått av gemensamt
ansvarstagande för att hålla ihop landet och i verklig
mening låta hela Sverige växa. Det gör vi genom att
skapa den mylla i vilken tillväxtåtgärder inom den
regionala näringspolitiken faktiskt kan börja gro.
Enligt min personliga åsikt måste den kortsiktighet
som i dag råder inom delar av näringslivet stå tillbaka
till förmån för ett större och mer långsiktigt an-
svarstagande. Om inte jordmånen är den rätta blir det
inte heller någon tillväxt. Låg tillväxt i vissa regioner
påverkar den nationella tillväxten eftersom denna per
definition är summan av tillväxten i hela landets
samtliga regioner.
Därför är det viktigt, fru talman, att det skapas
goda regionala utvecklingsförutsättningar. Det är
viktigt att vi får starka regioner i alla delar av landet
för att Sverige ska kunna stå starkt och för att vårt
land ska kunna nå en hållbar ekonomisk utveckling
som i sin tur kan komma alla medborgare till del i
form av ökad välfärd.
Att den äldre befolkningen ökar samtidigt som allt
färre barn föds är en situation som vi delar med
många regioner i Europa. Det innebär i sig en stor
utmaning för samhället att hantera. Enligt min me-
ning pekar detta faktum tydligt på vikten av att gifta
samman en aktiv regional utvecklingspolitik med
övriga politikområden, inte minst inom det familje-
politiska området. På så sätt skapas trygga förhållan-
den, trygga förhållanden som krävs för att unga män-
niskor i vårt land ska vilja bli föräldrar, så att fler
barn föds, så att vi klarar den omsorg som t.ex. ett
ökat antal äldre kommer att ha behov av. I det sam-
manhanget är satsningen på låga avgifter inom barn-
omsorgen genom maxtaxan, utökningen och höjning-
en av föräldraförsäkringen och den stora satsningen
på skolan oerhört väsentliga regionalpolitiska åtgär-
der.
Fru talman! Nu föreslår regeringen i propositio-
nen att slå samman regionalpolitiken med den regio-
nala näringspolitiken, främst för att stärka dessa och
få bra kopplingar mellan dem. Det ska bildas ett nytt
politikområde, s.k. regional utvecklingspolitik. Syftet
är att etablera och utveckla en sammanhållen politik
för alla delar av landet som kan anpassas till regio-
nala skillnader och förutsättningar. Detta är till alla
delar mycket positivt, och en samlad politik kommer
dessutom att bli än mer effektiv.
Målet är en hållbar regional utveckling - ekono-
miskt, socialt och ekologiskt - i alla delar av vårt
land. Detta sätt att se regionalpolitiken gör det enligt
min mening naturligt att inkludera den regionala
näringspolitiken. Målet för den regionala utveck-
lingspolitiken ska vara väl fungerande och hållbara
lokala arbetsmarknadsregioner med en god serviceni-
vå i alla delar av vårt land.
Med "väl fungerande" lokala arbetsmarknadsregi-
oner avses att dessa är så attraktiva för människor och
företag att det är möjligt att ta vara på den potential
och livskraft som finns i alla regioner.
Med "hållbar" avses att politiken ska bidra till att
både nuvarande och kommande generationer kan
erbjudas sunda ekonomiska, sociala och ekologiska
förhållanden. Politiken ska bidra till att öka den eko-
nomiska tillväxten i alla lokala arbetsmarknadsregio-
ner för att därigenom öka den nationella tillväxten.
Den ska också bidra till att sociala aspekter som sys-
selsättning, jämställdhet och välfärd finner sin natur-
liga plats.
Med "god servicenivå" i alla delar av landet avses
att politiken ska bidra till att människor att företag har
tillgång till kommersiell offentlig service i tillräcklig
omfattning. Det handlar om tillgång till dagligvaror
och drivmedel. Det handlar om tillgång till offentlig
service som tillhandahålls av statliga och kommunala
aktörer.
Hur ska då de här målen nås? De ska nås genom
flera offensiva strategier i kombination med riktade
åtgärder. Några av dessa strategier är:
· En utvecklad styrning av den statliga verksamhe-
ten.
· Tydligare regionalt utvecklingsansvar för vissa
politikområden - att utveckla en helhetssyn.
· Tydlig ansvarsfördelning mellan stat och kommu-
ner.
· Lärande och program som instrument för utveck-
ling.
· Regionala jämförelser som drivkraft för föränd-
ring.
· Samverkan med EG:s struktur- och regionalpoli-
tik.
Den regionala näringspolitiken, som infördes
1980, bygger på samverkan mellan företrädare för ett
flertal statliga sektorer och utgår från regionens förut-
sättningar och prioriteringar. Det huvudsakliga in-
strumentet för genomförandet av politiken, fru tal-
man, är de regionala tillväxtavtalen. Tillväxtavtalen
har i praktiken också kommit att bli ett viktigt sam-
ordningsinstrument för regionalpolitiken. Genom
förslag i propositionen kommer vi nu att gå från regi-
onala tillväxtavtal till regionala tillväxtprogram.
Vår bedömning är att tillväxtavtalsarbetet är
mycket positivt. Det har stärkt företagens engage-
mang för regional utveckling. Även miljö- och jäm-
ställdhetsfrågor har kunnat lyftas fram genom arbetet
med tillväxtavtalen. Nu går vi vidare. Nya arbetsfor-
mer utvecklas. Beteckningen ändras från regionala
tillväxtavtal till regionala tillväxtprogram. Det gör de
dels för att det inte är fråga om några juridiskt bin-
dande avtal, dels för att programarbetsformen bör
lyftas fram mer.
Fru talman! Utskottsmajoriteten välkomnar att de
senaste årens omfattande omprövningar av regional-
politiken såväl vad gäller mål och medel som vad
gäller helheten nu har lett fram till ett sammanhållet
regeringsförslag. Föregående år ansåg utskottet att det
var berättigat att fråga sig vad som är en effektiv
regionalpolitik med en ekologiskt hållbar utveckling.
Enligt utskottets uppfattning har det omfattande ut-
rednings- och utvecklingsarbete som pågått utmynnat
i framåtsyftande lösningar i och med regeringens
förslag till nytt mål för regionalpolitiken, dvs. väl
fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregio-
ner med god servicenivå i alla delar av landet.
Målet innebär att möjligheterna till tillväxt i hela
landet ska tas till vara genom de lokala arbetsmark-
nadsregionerna. De ska bli ett nav i områden som
upplevs som ekonomiskt, socialt och miljömässigt
attraktiva. Vi menar att arbetsmarknadsregioner är ett
funktionellt begrepp i sammanhanget då det speglar
det område inom vilka människor bor och arbetar.
De flesta arbetsmarknadsregioner kommer att få
se sin befolkning minska samtidigt som andelen äldre
ökar. Därmed kommer kostnaderna för framför allt
äldreomsorgen att öka väsentligt. Dessa prognosfakta
talar enligt utskottsmajoritetens mening för att målet
bör omfatta tillväxt i alla regioner.
Samtidigt är det även fortsättningsvis nödvändigt
att särskilt stimulera tillväxten i vissa regionalpoli-
tiskt prioriterade områden, t.ex. områden med perma-
nenta lägesnackdelar. En arbetsmarknadsregion av
Stockholms storlek kan i stort sett klara strukturom-
vandlingsprocessen själv medan en liten arbetsmark-
nadsregion någonstans i Norrlands inland i högre
grad är beroende av regionförstoring och en ökad
rörlighet mellan regionerna. Den lokala dynamiken
hänger alltså samman med att regionerna ömsesidigt
kan stödja varandra när det gäller tillgång till specia-
liserade arbetsmarknader, utbildning, transporter,
pendlingsmöjligheter osv.
Industriella problem och neddragningar är inte
ovanliga i södra och mellersta Sverige. Dessa regio-
nal problem har blivit omfattande vid sidan av de
traditionella problemen i glesbygden, i Norrland och i
skärgården.
Fru talman! Man kan säga att utvecklingen delvis
har visat nya mönster för den regionala utvecklingen.
Trots att modellen med sårbarhetsanalys enligt ut-
skottsmajoritetens uppfattning inte är färdigutvecklad
i alla delar, anser vi att den bekräftar synsättet att
permanenta lägesnackdelar inte är den enda dimen-
sionen i den regionalpolitiska problembilden. Sårbar-
heten kan med dessa mätmetoder vara större i södra
och mellersta Sverige.
Emellertid förmodar utskottet att modellen blir
mer tydlig och upplysande om den kompletteras med
tjänstesektorn och den offentliga sektorn. Inte minst
med hänsyn till kvinnornas arbetsmarknad är be-
gränsningen till industrisysselsättningen en faktor
som minskar relevansen i denna modellberäkning.
Vidare kan frågan ställas om betydelsen av ett mer
varierat näringsliv och en mer varierad industrisyssel-
sättning.
Från utskottsmajoritetens sida välkomnar vi att
det nya målet för den regionala utvecklingspolitiken
även inkluderar servicenivån och att den ska vara lika
god i alla delar av landet och att såväl offentlig som
kommersiell service ska inräknas.
Vi anser att de framtida regionala tillväxtpro-
grammen kommer att utgöra en bas i det långsiktiga
arbetet för en hållbar regional utveckling. En nära
samverkan med annan planering förutsätts, t.ex. den
långsiktiga planeringsprocessen för infrastrukturin-
vesteringar och strukturfondsprogram.
Om ett kommunalt samverkansorgan bildas så
menar vi från majoritetens sida att detta bör fatta
beslut om förslag till regionalt tillväxtprogram. Det
ska ske utifrån ett statligt helhetsperspektiv. Där ska
bl.a. länsstyrelsen kunna yttra sig till regeringen om
detta program. Och därefter kommer nationella in-
tressen att kunna läggas på programmen innan de
fastställs av regeringen.
Utskottet menar att den nya planeringsprocessen
bör ge goda förutsättningar för en hög kvalitet i pro-
grammen. Vi vill samtidigt uttala att möjligheten till
regelförenklingar måste uppmärksammas.
I februari i år överlämnades de framtagna tillväx-
tavtalen till regeringen. Detta var således det formella
överlämnandet av de avsiktsförklaringar som part-
nerskapen i de olika länen gjort i samband med att de
arbetat fram och undertecknat sina tillväxtavtal. De
nu gällande tillväxtavtalen är däremot inte något
juridiskt bindande, vilket jag tidigare sade. Därför är
det inte aktuellt med något beslut från regeringen,
vilket bl.a. har pekats på i en motion från moderater-
na.
Hittillsvarande arbete med dessa tillväxtavtal har
gett många positiva effekter, inte minst när det gäller
att intressera och mobilisera krafter för den egna
regionens utveckling. Även fortsättningsvis anser
utskottsmajoriteten att näringslivets behov och delta-
gande bör vara en grundläggande faktor i utveck-
lingsprocessen och instämmer vidare med regeringen
om att målet om ekologisk hållbarhet och jämställd-
het bättre bör komma till uttryck i det fortsatta arbe-
tet. Det kan ske genom pilotlänsarbete där nya erfa-
renheter kan spridas och utnyttjas.
Fru talman! Det går inte att bortse från att åtgärder
inom övriga utgiftsområden är av avgörande betydel-
se när det gäller att främja utvecklingen i regionen.
Särskilt vill vi peka på regeringens förslag om en ny
organisation för att stödja kommunala bostadsföretag
som har kommit i svårigheter, ett nytt statsbidrag till
kommuner och landsting med befolkningsminskning
samt ett pendlingsbidrag för veckopendling.
Fru talman! En annan viktig fråga som tas upp i
detta betänkande är EG:s och EU:s struktur- och
regionalpolitik. Sveriges möjligheter att bedriva en
betydande regionalpolitik baseras faktiskt också uti-
från vårt EU-medlemskap. Vi måste nu se program-
perioden 1995-1999 som en läro- och anpassningspe-
riod. Den nuvarande programperioden 2000-2006 har
inneburit att reglerna för struturfondssystemets till-
lämpning har förbättrats liksom administration och
utvärdering.
Fru talman! Riksdagen har vid flera tillfällen ut-
talat att integrationen av länderna i Central- och Öst-
europa med europeiska politiska och ekonomiska
strukturer är ett övergripande mål för unionens med-
lemsländer. Sverige stöder aktivt EU:s utvidgning.
Enligt utskottsmajoriteten står det helt klart att det
framöver krävs reformer när det gäller EG:s struktur-
och regionalpolitik. Behovet av en ökad effektivitet
när det gäller användningen av strukturfonderna är en
drivkraft i detta sammanhang. En annan drivkraft är
den planerade utvidgningen av unionen. Avståndet
mellan de svagaste och de rikaste regionerna kommer
att fördubblas genom utvidgningen. Dessa problem
måste beaktas.
Den sammanhållningsrapport som kommissionen
framlagt anser utskottet utgör en bra grund för fortsatt
diskussion. Men vi vill inte föregripa den här dialo-
gen och menar att det i nuläget är för tidigt att ta
ställning till hur den framtida politiken bör utformas.
Fru talman! Med hänsyn till att andra utskott, tra-
fikutskottet och skatteutskottet, behandlar delar som
också berörs i vårt betänkande avstår jag från att gå in
på detta.
Låt mig till sist säga att det mot bakgrund av de
önskemål som har funnits i motioner och i vissa re-
servationer finns anledning att ta denna regionalpoli-
tiska proposition på mycket stort allvar.
Jag hade tillsammans med några av kollegerna
förmånen att sitta i den regionalpolitiska utredningen,
en utredning som jobbade ordentligt med att skapa
förutsättningar för en proposition som ger oss en
bättre regionalpolitik. Den gamla regionalpolitiken
var inte alls dålig, men den nya regionalpolitiken ger
förutsättningar för att hela Sverige ska bli ett Sverige
som ger förutsättningar för tillväxt, tillväxt som ger
möjligheter till en välfärd som fördelas lika över hela
landet.
Fru talman! Med det sagda ber jag att få yrka bi-
fall till reservation 1 i betänkande NU2 och till för-
slaget i dess helhet i betänkande NU4.