Fru talman! Det är ganska lätt att hävda motsat-
sen. Det är bara att ta det svenska exemplet där vi
under 30 års tid har seglat utför i tillväxtligan. Det är
klart att man inte med handen på Bibeln säga att det
enbart finns en enda orsak till denna tillbakagång.
Men nog är det mycket som talar för att vi skulle
återta den position som vi har förlorat om vi förbätt-
rade för näringslivet. Det är mycket detta som vi
diskuterar. Det gäller inte bara svaga regioner, utan
det gäller regioner över huvud taget.
En annan del i propositionen som jag ser rätt all-
varligt på är det branta fall som vi nu ser i konjunktu-
ren. Orter som t.ex. Gislaved och Katrineholm har
drabbats av mycket kraftiga omstruktureringar. Före-
tag läggs ned, varsel utfärdas osv. Risken är alltid att
alla åtgärder koncentreras på dessa orter.
Det som sades i den regionalpolitiska utredningen
var att långsiktig tillväxt skulle prioriteras framför
kortsiktiga sysselsättningsökningar. Här är det en
uppenbar risk för att dessa resurser, som inte växer på
träd, kommer att slussas ut i de brandkårsutryckning-
ar som nu blir aktuella.
Min fråga är: Är det brandkårsutryckningar eller
är det långsiktiga sysselsättningsökningar som rege-
ringen kommer att satsa på i framtiden?