Fru talman! Jag tänkte i mitt anförande uppehålla
mig kring betänkandet En politik för tillväxt och livs-
kraft i hela landet, NU4, där jag inledningsvis vill
yrka bifall till reservation nr 3.
Fru talman! Under en lång följd av år har stora
delar av landet inte getts likvärdiga möjligheter att ta
del av den högkonjunktur eller fått del av den tillväxt
som vi totalt sett har haft i vårt land. Det har lett till
en social och regional klyvning. Det har slagit hårt
mot många individer, kommuner och regioner i vårt
land.
Jag tycker att det är förvånansvärt att regeringen i
den proposition som ligger till grund för nämnda
betänkande inte har tagit chansen att ta ett helhets-
grepp om den här problematiken. Man har ej heller
gjort det i andra propositioner under hösten, lika litet
som utskottsmajoriteten i det här utskottet eller i
något annat utskott har tagit några initiativ för att
göra någonting åt den klyvning som vi nu ser påtag-
ligt i vårt land.
Det är nämligen så att i ungefär 200 av landets
289 kommuner står utvecklingen stilla eller går till-
baka. Jag tycker alltså att det är förvånansvärt att man
inte genom att ge likvärdiga möjligheter i alla delar
av landet har gjort några generella förändringar kring
de områden som är så betydelsefulla för att vi ska få
utveckling och tillväxt i alla delar av landet.
Man har, för att ta några exempel, inte i något
betänkande under hösten sett till att infrastruktursitu-
ationen förändras, att kommunikationerna blir bättre,
så att människor, företag och områden i vårt land får
förutsättningar att utvecklas.
Man har inte sett till, trots ett stort antal proposi-
tioner och förslag kring förändringar i vårt utbild-
ningsväsen, att kunskapen kan komma alla till del på
ett bättre sätt än vad som är fallet i dag, kunskapen
som är en viktig generell förutsättning för att man ska
kunna utvecklas som människa och för att bygder och
regioner ska kunna utvecklas.
Man har inte tagit fasta på kulturen som en motor
för att få fart på tillväxten i alla delar av landet.
Man har därtill avstått ifrån att ge de ariella nä-
ringarna likvärdiga förutsättningar, de ariella näring-
arna som är betydelsefulla för sysselsättning och
utkomstmöjligheter i skilda delar av landet.
De här och några till generella förändringar av
politiken i Sverige behövs alltså för att likvärdighet
ska uppnås och förutsättningar ges för tillväxt i alla
delar av landet. Därtill behövs också ett antal riktade
insatser för särskilt utsatta grupper och regioner.
Jag tycker alltså att det är beklämmande och be-
klagligt att det mest bestående både intrycket och
resultatet av den proposition som föregår betänkandet
kommer att bli det s.k. bostadsavvecklingsbidraget.
Det tycks vara det som utgör grunden för regeringens
sätt att hantera förslag för att utveckla hela vårt land.
Låt mig i sammanhanget också, eftersom jag kän-
ner på mig att jag kommer att få någon replik på mig
annars, säga att en annan förutsättning för att männi-
skor, bygder och regioner ska utvecklas är att männi-
skor känner trygghet. En viktig förutsättning för till-
växt och livskraft i hela landet är att vi har ett skatte-
utjämningssystem som utgör grunden för att männi-
skor ska känna trygghet i hela landet. Det är alltså en
förutsättning som skapar likvärdiga möjligheter för
alla kommuner som bedriver kommunal verksamhet.
Det innebär i sin tur att den enskilda människan,
individen, känner trygghet och får förutsättningar att
utvecklas, vilket i sin tur leder till att bygder, regioner
och områden utvecklas i vårt land.
Låt mig också säga, fru talman, att det självklart
måste löna sig att arbeta. Då är det viktigt att vi har
ett skattesystem som uppmuntrar människor att arbe-
ta. Vi har från Centerpartiets sida under hösten lagt
fram förslag om ett nytt inkomstskattesystem som
innebär att förutsättningarna för såväl regional ut-
veckling som enskilda individers utveckling i landet
blir bättre och innebär att det på ett bättre sätt lönar
sig att arbeta, speciellt för låg- och medelinkomstta-
gare.
Den skattesänkning som vi föreslår i detta skatte-
sänkningsförslag bidrar till att vi ökar köpkraften och
gör det mest i svaga och utsatta regioner av landet.
Det visar de undersökningar som vi har gjort kring
det skatteförslag som vi har lagt fram.
Men vi säger också i vår skattemotion på det här
området att det är viktigt att företag får bättre förut-
sättningar att anställa arbetskraft. Med i den tidsålder
vi är inne i, där harmoniseringen är omfattande, måste
vi anpassa våra arbetskraftskostnader inom det områ-
de som vi nu jobbar, nämligen inom den europeiska
unionen. Vi måste alltså harmonisera vårt skattetryck
med övriga delar av Europa, och då är en generell
sänkning av arbetsgivaravgiften nödvändig. Vi har
föreslagit en sådan sänkning, vilken i sin tur kommer
att leda till att förutsättningarna för utveckling i alla
delar av landet blir bättre.
Det vi ser nu är nämligen att många av de företag
som vi har och som är betydelsefulla i stora delar av
landet slås ut, beroende på att arbetskraftskostnaden
är för hög i Sverige. Vi måste alltså göra någonting åt
detta för att utvecklingen ska bli en annan i alla delar
av landet.
Tillgången till infrastruktur och utbildning är en
avgörande faktor för att utveckling ska ske i hela
landet. Infrastrukturen bidrar till att de lokala arbets-
marknaderna förstoras, vilket var ett av de stora re-
sultat som vi kom fram till i den regionalpolitiska
utredningen. Tillgången till utbildning är, som alla
känner till, en nödvändighet. Vi måste som individer
ha ett livslångt lärande. Då måste tillgången till ut-
bildning finnas i alla delar av landet. Det var också
något som vi slog fast i den regionalpolitiska utred-
ningen. Då är det viktigt att vi decentraliserar utbild-
ningen på allt tänkbart sätt och att vi bidrar från vår
sida till att göra utbildning tillgänglig på distans.
Utbildning och infrastruktur är också en del av
den grundläggande service som vi slog fast i utred-
ningen behövs för att människor ska känna trygghet
och för att områden och regioner ska få förutsättning-
ar att utvecklas i alla delar av landet.
Staten har här ett särskilt ansvar för att myndig-
heter, verk och statliga bolag tillhandahåller den här
grundläggande servicen i de andra delarna också. Det
kan alltså inte bara vara så att den allmänna och
grundläggande servicen ska vara lika på utbildnings-
och infrastrukturområdena, utan det måste gälla ett
antal andra områden också.
Jag vill, fru talman, avslutningsvis än en gång yr-
ka bifall till reservation 3.