Fru talman! Bengt Silfverstrand halkar hela tiden
in i diskussionen om vad som har hänt en lång tid
tillbaka. Vi kan diskutera historieskrivningen länge,
t.ex. när Ingvar Carlsson avgick efter berömda stop-
paket, hur tusen jobb förlorades varje dag under våren
1991 innan ni förlorade regeringsmakten, hur kurvor-
na vände uppåt under 1993 och 1994 och som bröts
när socialdemokraterna kom till makten och som har
vänts upp först 1999 och framåt. Vi kan hålla på med
en lång diskussion.
Tilläggsbudgeten och uppföljningen 1999 handlar
om hur vi hanterar vårt budgetsystem. Det är nu det
sker en prövning. Då vi nu försöker ha en kontrolle-
rad utveckling av offentliga utgifter för att inte hamna
i ett dåligt budgetläge i framtiden prövas verkligen
hållfastheten i socialdemokraternas syn på en budget-
process med vissa regler och begränsningar.
Tycker Bengt Silfverstrand att vi har en rätt och
riktig utveckling? Tycker Bengt Silfverstrand att det
är riktigt med panikbesparingar på de fattiga männi-
skorna i u-länderna, att sätta bönderna i likviditets-
problem, därför att Bengt Silfverstrands kompisar
inte kan hantera budgetprocessen? Man använder
budgeteringsmarginalen på fel sätt genom att syssla
med anslagssparande och ryckighet fram och tillbaka.
Det är den frågan som diskuteras i det här betänkan-
det.
Sedan går det att ha en allmänpolitisk ekonomisk
debatt. Det har vi haft tidigare i dag. Men kan vi få en
diskussion om det betänkandet handlar om, Bengt
Silverstrand, och inte en historieskrivning? Där kan vi
ha en särskild ordväxling.