Fru talman! Det är utmärkt att skolministern kän-
ner ansvar för alla skolbarn i Sverige. Visst måste det
vara på det sättet. Därför blir det lite svårt att förstå
att skolministern emellanåt enbart känner sig som
företrädare för kommunerna. Det tycker jag är den
trista biten i det hela.
Skolministern säger också att det är positivt att
man kan påverka sin situation. Det finns föräldrastyr-
da skolor, och eleverna kan välja sin skola. Det är
bra, och där är vi helt överens.
Sedan säger skolministern två saker kring det som
är förestående. Det första är att man ska titta på
kommunernas övergripande ansvar och vad det i så
fall ska kosta. Jag tolkar det som att det kommer en
lagändring där man först ska skydda den kommunala
apparaten innan man delar ut pengarna. Har jag tolkat
det fel är jag glad, men jag kanske kan få ett svar på
den punkten. Det andra är att de fristående gymnasie-
skolorna ska bli föremål för speciell granskning. Jag
misstänker att det handlar om det som ibland brukar
sägas i debatten, inte minst inom den socialdemokra-
tiska gruppen, om att gymnasieskolorna är överrepre-
senterade. Det kan ju vara sant ibland. Den prislapp
som staten fastställer om man inte är överens gör att
det faktiskt kan bli på det sättet. Jag tycker att det
vore rimligt med en ordning där det är likställighet
inom respektive kommun. Det har jag ingenting
emot.
Men jag får fortfarande inget svar på frågan om
vad som händer med de elever som föranleder min
interpellation, nämligen elever med funktionshinder.
Hur blir det nu, skolministern? Kommer lagen att
ändras, som det stod i tidningsartikeln som skolmi-
nistern nämnde, på det sättet att alla barn ges lika
möjlighet att välja skola oavsett skolhuvudman? Jag
kommer att upprepa frågan även i nästa inlägg om vi
inte får något bra svar på detta.
Precis som Ulf Nilsson sade var statsministern in-
ne på att detta med gymnasieskolorna var ett fram-
växande problem och att skolväsendet riskerar att
delas upp mellan ungdomar beroende på föräldrarnas
inkomst. Det är egentligen ett obegripligt uttalande,
måste jag säga. Nog borde väl statsministern om
någon veta att fristående skolor finansieras precis på
samma sätt som de kommunala, dvs. utan elevavgif-
ter. Eller är det någon reform som vi har att vänta
oss? Vänsterpartiet förespråkar ju i den här kamma-
ren att de fristående skolorna helt ska förbjudas, och
vill man ha dem får man minsann betala själv. Är det
den utvecklingen vi ska se fram emot?
I annat fall undrar jag var problemet ligger, fru
talman. Vad är det yttersta bekymret med att ungdo-
mar väljer? Har det någon egentlig betydelse vem
som är skolhuvudman för det svenska skolväsendet?
Jag har väldigt svårt att se att det skulle vara ett poli-
tiskt bekymmer att aktiebolag, föräldrakooperativ
eller andra är huvudmän för skolan som är gemen-
samt finansierad. Tillsynen är ju reglerad. Vad man
ska lära sig i skolan är också reglerat i den här kam-
maren. Vari ligger bekymret med att det är privata
initiativ, föräldrakooperativ eller vad det nu kan vara
som vill driva skolverksamhet? Jag har väldigt svårt
att förstå vad själva bekymret, sett ur skolministerns
synpunkt, är.
Det bekymmer som vi har i dag är tydligt, nämli-
gen att resultaten i skolan blir allt sämre. Dag för dag
försämras uppenbarligen resultaten. Den senaste
rapporten är förskräcklig: En fjärdedel av våra skol-
ungar i årskurs 9 klarar inte sitt mål. Det är allvarligt.