Fru talman! Jag tycker att det är en intressant de-
batt omkring friskolor som vi gång efter annan kom-
mer till. Jag har funderat mycket på vad det egentli-
gen är som händer i dag. För det är ju faktiskt så att
de som tror på friskolor tror att skolministern och
regeringen naturligtvis inte tror på friskolor, och så
börjar man hitta polariseringar. På många håll från
regeringens sida kanske man undrar vad de egentli-
gen vill med friskolorna.
Skolorna existerar ju inte för sin egen skull. Sko-
lorna är ju till för eleverna. Därför tycker jag att den
här pågående debatten ändå skulle kunna innebära att
vi till slut säger att vi kanske ska komma ifrån de här
ekonomiska övervägandena och se vad friskolorna
egentligen har tillfört och vad det är för fenomen som
finns i samhället.
Jag hade möjligheten att få åka i väg på en studie-
resa, fru talman, under uppehållet och besöka två
länder, Australien och Nya Zeeland, och se vad som
hade skett där. Då handlade det om privatskolor. Våra
friskolor är inga privatskolor, men det är ändå ett
liknande fenomen. Jag tyckte att det var intressant. I
Australien hade skolorna vuxit väldigt kraftigt. Män-
niskor sökte sig till privatskolor därför att de upplev-
de att de var så öppna. Föräldrarna fick möjlighet att
påverka. Föräldrarna fick möjlighet att vara med och
se vad som hände med deras barn.
I Nya Zeeland hade man haft mycket privatskolor,
men så satsade man väldigt hårt från statens sida på
kvaliteten - för ungefär 20 år sedan kom den refor-
men - vilket gjorde att man där inte hade utvecklat
något mer av den arten.
När jag grunnade på det tänkte jag att man kanske
ändå kan lära en del av det skeendet. Vad är det som
ligger fundamentalt i det här? Jo, det är att föräldrar
får en insyn och får engagera sig i vad som händer
med deras barn. De får vara med och se vilka utveck-
lingsmöjligheter deras barn har på skolan. De får vara
med om att möta lärare och får vara med i det här
skeendet. När man då överförde möjligheterna att
profilera en skola och möjligheten att ge föräldrar
inflytande fanns det liksom ingen anledning att söka
sig till att bygga upp andra alternativ.
Jag tror att någonstans i botten ligger den grund-
läggande frågeställningen: Vad är det för miljöer vi
har, och vad är det som skiljer ut? Vi tar ofta det här
som en ekonomisk diskussion, och jag tycker att det
är synd om det skulle bli begränsningar för friskolor-
na. De behöver inga begränsningar.
Nu hade man i tioårsplanen i Australien just lyft
fram att man inte ska röra vid privatskolorna. Man
ska gå in hårt och kvalitetshöja den statliga skolan.
Det tror man skulle vara bra eftersom man då skulle
öka möjligheterna för ett föräldraengagemang, möj-
ligheterna för lärarna att trivas osv.
Så min fråga till skolministern är: Finns det planer
på att ta vara på den kunskap som vi har fått genom
friskolornas etablering och genom att veta varför folk
söker sig till friskolor? Har vi möjlighet att imple-
mentera nya förändringar så att föräldrar och lärare på
enskilda skolor får ett ökat utrymme att avgöra hur
utvecklingen ska vara på just den skolan? Min fråga
är om det finns några planer på det.