Fru talman! Det finns ett antal missförstånd som
ständigt upprepas av dem som är kritiska till friståen-
de skolor. Man hör t.ex. ständigt ordet segregering,
att fristående skolor skapar någon form av åtskilda
världar bland skolelever.
Det är mycket mer mångfasetterat än så. I verk-
ligheten leder fristående skolor och möjligheten att
välja till att elever flyttar och väljer en skola i ett
annat bostadsområde än de bor. Den segregering vi
har i Sverige är ju i många storstäder just knuten till
bostadsområden. Ofta kan det motverka segregering-
en att man flyttar över bostadsområdesgränserna.
De är bara till för de rika, upprepas ofta. Det är de
rika som gynnas av dessa skolor. Men som sagt var
de ska ju finansieras så att de inte behöver ta ut av-
gifter. Folkpartiet driver också att de inte ska få ta ut
avgifter.
De utarmar den kommunala skolan. Det är också
ett missförstånd. Det beror helt enkelt på att man ger
dem fel bidrag. Varken friskolor eller någon annan
skola ska överkompenseras.
Hela tiden kan man punkt för punkt ta upp dessa
myter, som ständigt återupprepas.
Jag har talat med en del föräldrar som har barn i
fristående skolor. Jag har talat med elever och jag har
talat med lärare, även i den kommunala skolan, som
välkomnar en utveckling av fristående skolor.
Det är faktiskt så, även om jag nu blir lite tjatig,
att skolministern och andra regeringsföreträdare vid
ett flertal tillfällen har utmålat friskolorna som ett
stort problem som man ska angripa. Det är inte fråga
om huruvida alla ska följa läroplanen. Det kan vi väl
alla instämma i. Det är klart att skolor som inte följer
läroplanen eller skollagen på ett eller annat sätt ska
åtgärdas, oavsett om det är kommunala skolor eller
inte. Därför frågar jag igen med tanke på alla de här
människorna som är engagerade och tror på mång-
fald: Tror och välkomnar skolministern en utveckling
där vi får nya friskolor, där de finns med som en allt
större och självklar del, eller ska vi sätta gränsen nu?
Kommer det att bli svårt för nya att etablera sig? Det
råder en väldig tveksamhet om hur skolministern ser
på utvecklingen när det gäller detta.