Herr talman! Även vi från Vänsterpartiets sida vill
välkomna skrivelsen och att riksdagen har tagit itu
med att behandla frågan om fattigdomen i världen och
vad vi kan göra för att bekämpa fattigdomen.
Precis som tidigare talare har lyft fram är detta
viktigt, när det nu finns över en miljard människor
som lever i yttersta fattigdom. Klyftorna i världen
ökar, både mellan länder i nord och syd men också
inom länder.
När vi diskuterar de här frågorna är det grundläg-
gande att se till hur vi definierar fattigdom. UNDP,
FN:s utvecklingsprogram, har gjort olika försök till
definitioner. Det är nämligen inte helt klart vad som
avses.
UNDP publicerar varje år en mycket viktig och
intressant rapport som handlar om mänsklig utveck-
ling. I deras analys kan fattigdom definieras på tre
olika sätt. För det första kan man se det relaterat till
inkomst, för det andra kan det vara när grundläggande
behov inte tillgodoses, och för det tredje handlar det
om ett kapacitetsperspektiv, att människor kan utföra
och få möjlighet att göra saker och ting.
Man har också arbetat vidare med definitionsfrå-
gorna och konstaterat att man kan göra ett index för
mänsklig utveckling och ett index för mänsklig fattig-
dom. Det handlar inte bara om absoluta tal, om de 8
kr om dagen som så många människor är hänvisade
till att leva på. Det handlar också om fattigdom i and-
ra avseenden, om möjligheten att påverka sin situa-
tion, möjligheten att över huvud taget göra sin röst
hörd. Det här kombineras med att inte ha mat för
dagen.
Därför är det viktigt att vi i det här betänkandet
går igenom hur vi ser på fattigdom, vad som utgör
fattigdom, att det inte bara handlar om den absoluta
frånvaron av pengar. I skrivelsen och i den diskussion
vi har haft i utskottet har det som lyfts fram framför
allt varit deltagandet i processer, möjligheten att ut-
trycka sig, möjligheten att göra sin röst hörd. Detta,
menar man, är lika väsentligt som att inte ha tillgång
till mat, hälsovård och utbildning. I det samman-
hanget kommer, precis som Karl-Göran Biörsmark
nämnde, demokratifrågan in. Därför kan det inte nog
understrykas att också detta handlar om fattigdom.
Vänsterpartiet tycker att den strategi som rege-
ringen lyfter fram är bra, men vi har några synpunkter
på områden där vi tycker att det haltar. Det gäller
både själva skrivelsen och utskottets behandling.
Det handlar för det första om vikten av att se Sve-
riges del, att se att exempelvis krigsmaterielexport
från Sverige också påverkar och bidrar till fattigdom i
världen, när människor hamnar i krig och tvingas fly
eller i samband med att de lever kvar i ett land som
skall byggas upp efter ett krig.
Det handlar också om att se fattigdomen i Sverige.
Vi menar att man i den här skrivelsen och i behand-
lingen av den också borde ha diskuterat hur fattigdo-
men i världen ser ut i relation till fattigdomen i Sveri-
ge, som vi vet också ökar. Vi vet naturligtvis att för-
hållandena för fattiga i vårt land skiljer sig från för-
hållandena för fattiga som lever på Filippinerna, i
Colombia eller i ett afrikanskt land. Trots det är det
viktigt att betona att vi har fattigdom i vårt land. Vi
står inte helt utanför den här diskussionen, och vi bör
samtidigt presentera vår strategi för Sverige. Om vi
bara talar om att åtgärda de problem som ligger utan-
för vårt land, allra helst de på andra kontinenter, hal-
tar resonemanget. Vi måste bottna i en strategi för
vårt eget samhälle för att vi skall se hur man skall
kunna angripa problem på andra håll.
Jag vill också peka på en annan fråga som är kon-
troversiell. Det gäller marknadsekonomin, handeln
och de villkor som upptecknas. Vad gäller handel och
handelsavtal - det senaste exemplet är det s.k. MAI-
avtalet, som vi skall diskutera här i riksdagen i mor-
gon men som jag nu ändå vill nämna i förbigående -
visar det sig att villkor som kan vara gynnsamma för
vårt land inte alls är gynnsamma för länder i syd. Om
vi verkligen vill ha med perspektivet att bekämpa
fattigdomen och uppnå bättre villkor för majoriteten
av världens befolkning kan vi inte se på handelsvill-
koren endast ur vår egen synvinkel.
Herr talman! Det finns olika sätt att angripa fattig-
domen. Moderaterna säger att det handlar om
skuldsanering, och det välkomnar jag. Det är ett väl-
digt viktigt sätt att se till att de länder som nu dignar
under stora skulder till rika länder eller till banker blir
befriade från de skulderna och kan använda de pengar
de ändå har till att själva satsa på utbildning eller
hälsovård. Detta kan ändå inte stå i motsättning till att
vi själva har ett bistånd, ett bistånd som, utan att vi är
nöjda med det, trots allt uppnår en viss nivå.
Därför är vi i Vänsterpartiet mycket kritiska till att
Moderaterna och vissa andra partier inte vill leva upp
till enprocentsmålet och inte ens vill ha en plan för
hur enprocentsmålet skall uppfyllas. Det finns i dag
en trend i världen som visar att biståndet minskar.
OECD:s rapporter visar att biståndet från Europa och
en del andra länder inte har varit lägre på 40 år. Detta
är förpliktande, och det borde för vår del innebära att
vi satsar rejält på skuldavskrivningar runt om i värl-
den, att vi bidrar till att Sverige gör det, att andra
länder gör det och att Världsbanken gör det, men
också att vi återgår till enprocentsmålet. Det är ingen
brist på effektivitet att göra så.
Jag vill också peka på de olika medel man kan an-
vända sig av för att bekämpa fattigdomen och uppnå
en värld där vi inte längre har några fattiga männi-
skor, utan där alla kan leva i relativt välstånd eller få
sina grundläggande behov tillgodosedda. Regeringar-
nas roll är då viktig, men också folkrörelsernas. I
skrivelsen talar man om hur folkrörelser i vårt land
kan agera. Jag vill ännu tydligare understryka hur
folkrörelser i vårt land kan agera och samarbeta med
folkrörelser i tredje världen. Det måste understrykas
att de direkta folkliga kontakterna är minst lika vikti-
ga som agerandet på ett statligt plan.
Till slut, herr talman, vill jag yrka bifall till reser-
vation 1 om biståndsmålet och enprocentsmålet och
till reservation 4. Jag vill också instämma i Miljöpar-
tiets reservation 5, om handelsvillkor.