Herr talman! Med tanke på att Berndt Ekholms
egen organisation, Broderskapsrörelsen, väldigt kraft-
fullt har motsatt sig en sänkning av biståndet och
försökt värna enprocentsmålet förstår jag att Berndt
Ekholm inte välkomnar den här reservationen och inte
vill diskutera enprocentsmålet.
Jag vill till de förklaringar som Ingrid Näslund här
har gett om hur vi ser på biståndet - som faktiskt har
sjunkit och nu ligger väldigt lågt - säga att man i
biståndsramen har lagt in detta med avskrivningar för
flyktingmottagandet, som inte är regelrätt bistånds-
verksamhet. Därmed förklaras den låga siffran.
Det är glädjande att Berndt Ekholm själv i och för
sig vill ha en snabb återgång till enprocentsmålet och
att han i teorin står fast vid det. Jag måste ändå säga,
Berndt Ekholm, att takten spelar en viss roll. Det
gäller att inte bara ha ett mål fram till nästa genera-
tion, som Berndt Ekholm själv var inne på, utan att
också rätt så snabbt återkomma med en tidsplan för
återställandet av enprocentsmålet. Det har man hittills
inte velat från regeringspartiets sida.
I mitt anförande tog jag beträffande en reservation
också upp några andra frågor. Relationen mellan
fattigdomsbekämpningen och krigsmaterielexport i
världen har ett samband. Krig gör människor fattiga,
förutom att väldigt många människor berövas liv och
hälsa.
En annan aspekt som jag tog upp gällde fattigdo-
men i Sverige. Vi i Vänsterpartiet hävdar att vi, om vi
diskuterar fattigdom och orättvisor i världen, måste
relatera till och bottna i vårt eget samhälle, även om
fattigdomen kan se olika ut här. Varför har ni ingen
kommentar på det området?