Herr talman! När det gäller den här skrivelsen har
vi tvärs över alla partigränser varit i stort sett överens
om vad vi vill åstadkomma. Man har påpekat att i en
av de första propositionerna till riksdagen om bistån-
det från 1962 angavs att målet för biståndsgivningen
var att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Detta är
alltså någonting som är lika gammalt som biståndet.
Därför är det inte underligt att vi är överens om målet.
Det har här förts en diskussion också om enpro-
centsmålet. Det är en fråga som har tendens att kom-
ma upp varje gång som vi talar om biståndet. Men
man skall ha helt klart för sig att ordet "mål" i det
sammanhanget innebär något helt annat. Vi talar om
att vi har ett mål att bekämpa fattigdomen, ett demo-
kratimål, ett jämställdhetsmål osv., men när vi talar
om enprocentsmålet är det utifrån den oerhört stora
klyfta som finns mellan den rika världen och den
fattiga världen. Hur mycket kan vi avsätta av våra
gemensamma tillgångar för att möta den fattigdom
som finns ute i världen? Hur skall relationen vara
mellan det som vi använder för våra egna behov här i
Sverige och det som vi använder för det här ändamå-
let?
Det är alltså inte fråga om ett mål för hur biståndet
skall se ut eller för vad vi vill åstadkomma med bi-
ståndet. Detta är någonting som jag tycker att vi skall
ha helt klart för oss. En anledning till att många av oss
tycker att enprocentsmålet är bra är att det tydliggör
för människor att man kan föra ett resonemang om att
det kan vara rimligt att avsätta en viss del av vår BNP
- eller BNI, som man numera talar om. Det fina med
detta är att man inte behöver diskutera varje år hur
mycket som skall avsätts för det året. Detta enpro-
centsmål fluktuerar då med vår förmåga utan att vi
behöver göra några ingrepp.
Det är inte bara moderaterna som haft problem
med detta, utan det har ju faktiskt också socialdemo-
kraterna haft under den här perioden. Men vi hoppas
att den ambition som uttrycks så småningom skall
kunna sätta spår också i verkligheten. Vi hoppas att
det inte skall ta de 40-45 år som jag såg att Berndt
Ekholm talade om i en tidning, där han pläderade för
- och det hoppas jag att han kan göra också här i
riksdagen - att vi skulle kunna återgå till enprocents-
målet i snabbare takt.
När det är sagt vill jag säga att även om fattig-
domsmålet, dvs. att förbättra människors villkor och
att höja deras levnadsstandard, verkligen är ett över-
gripande mål, påverkas det av flera andra faktorer.
Jag tycker att det är dessa som i stort sett är uttryckta i
de andra mål som förekommer. Sedan kan jag hålla
med om att vi säkert nu och då behöver se över må-
len. Vi behöver se om det är något av målen som
kanske inte åstadkommer så mycket eller om det finns
mål som det är svårt att avgöra om vi uppfyller eller
inte. Jag tror inte att den diskussionen skadar.
Det är naturligtvis oerhört viktigt hur det är med
demokratin i den nation som man försöker att hjälpa.
Det kan vara ett stort hinder om demokratin är på en
väldigt låg nivå, om den är mycket outvecklad eller
om man tycker att det är ett rent diktatoriskt system.
Men det finns naturligtvis situationer då vi, även om
det förhåller sig så, ändå måste gå in med hjälp. Vi
kan t.ex. se på den fruktansvärda svältkatastrof som
har drabbat Nordkorea. Det skulle ju vara fruktansvärt
om vi där på något sätt tog hänsyn till att de har haft
ett förfärligt diktatoriskt system under lång tid och vi
därför inte skulle komma människorna till hjälp. Det
är naturligtvis vår skyldighet att göra allt vad vi kan.
Jag tycker att det har varit alldeles för tyst om den
katastrof som håller på att drabba en stor befolkning.
Vi får ju signaler om att kanske ett par miljoner män-
niskor har svultit till döds. Vi bör allesammans stå
upp för ett sådant katastrofbistånd, oberoende av
system. Sedan kan det naturligtvis vara svårare att få
även ett katastrofbistånd effektivt under sådana för-
hållanden.
Vi är också allesammans klara över att de konflik-
ter som förekommer gör att det blir väldigt stora bak-
slag för både handel och utbyte med sådana länder
men också för den biståndsverksamhet som man för-
söker att bedriva. Därför har en konfliktförebyggande
verksamhet, vår utrikespolitik, också en stor betydelse
för att biståndet skall kunna effektiviseras. I den mån
vi kan undvika att konflikterna övergår i våld sparar
vi mycket mänskligt lidande men vi sparar också
mycket av våra medel som kan användas på ett bättre
sätt.
Vi har från vår sida åter tagit upp enprocentsmå-
let, som jag har talat om. Vi vill också att det skall bli
mer pengar till Idea. Även om vi har förståelse för att
även andra länder skall bidra här, tycker vi att det är
viktigt att det blir en snabb utveckling till att börja
med och att den inte förhindras av brist på resurser.
Sedan har vi återkommit till ett krav som vi länge
har haft om att utvärderingsenheten, SAU, som inför-
des under förra regeringsperioden och avskaffades av
Socialdemokraterna, på något sätt skall återupprättas.
Vi tror att det är viktigt med en extern form av revi-
sion men också att man går igenom hur alla projekt
faller ut och att man utifrån kan se med fräscha ögon
på vad som görs inom biståndet - hur vi kan effektivi-
sera och hur vi kan förnya oss. Därför tycker vi att det
är viktigt att utvärderingsenheten återkommer.
Jag vill yrka bifall till reservation 1 och reserva-
tion 7.