Herr talman! Jag skulle först när det gäller det som
står i reservationen om att man t.o.m. har underskridit
den biståndsnivå som FN rekommenderar vilja säga
att det beror på att FN talar om 0,7 % av BNP och här
är det fråga om 0,7 % av BNI, och det är faktiskt en
skillnad. Det är sakförhållandet.
Man kan också se detta från en annan synpunkt,
nämligen det bistånd som verkligen betalas ut. Det har
under denna period uppstått så stora reservationer att
det utbetalda biståndet inte uppnår 0,7 %. Även från
denna synpunkt kan man tala om att denna nivå
egentligen inte hålls.
Det som vi har sagt är att vi har väldigt svårt att ta
denna ambition riktigt på allvar när vi ser att man
efter många och drastiska nedskärningar först år 2000
är beredd att gå upp 0,02 %.
Sedan får Berndt Ekholm försöka säga ungefär
samma sak i tidningen Dagen som han säger i kamma-
ren. I Dagen uttrycker Berndt Ekholm stor oro för att
man skall ta alldeles för lång tid på sig att uppnå en-
procentsnivån igen. Den oron tycker jag nog att
Berndt Ekholm kunde kosta på sig att uttrycka här
också. Jag har i min reservation tagit bort detta att det
skulle ta 45 år, eftersom det inte är någonting som
säger att man först under tre år inte skall göra någon
höjning alls utan skära ned och sedan göra en höjning
med 0,02 %. Vi vet inte om det kan gå så illa. Men
om man ser vilken takt som hittills har hållits skulle
man kunna befara detta.