Herr talman! Det var ljuv musik att lyssna till
Berndt Ekholm, och jag instämmer i allt som han sade
i sitt huvudanförande. Det som är bekymmersamt är
att Socialdemokraterna inte drar konsekvenserna av
denna regeringsskrivelse och tillstyrker reservation 2.
Därför får jag yrka på bifall till reservation 2.
Fattigdomen kan utrotas. Det vet vi. Den kan rotas
på 20-30 år, och jag är beredd att diskutera vilket mål
som helst, 20 eller 30 år men inte längre. Men hur
länge skall vi vänta på att Socialdemokraterna accep-
terar att fattigdomens utrotande faktiskt skall vara det
övergripande målet. Om man sätter det som övergri-
pande mål i stället för enprocentsmålet leder det ock-
så till viktiga konsekvenser för de åtgärder som man
vidtar, och måluppfyllelsen blir mycket mer krävande.
Jag vill påminna om det resonemang om mål och
medel som Berndt Ekholm själv förde där enpro-
centsmålet ju aldrig kan vara ett mål utan ett medel att
uppnå någonting annat, och det skulle väl vara just
fattigdomens utrotande som vi vill få uppfört som det
formellt övergripande målet.