Herr talman! Anledningen till att vi i varje bi-
ståndsdebatt återkommer till frågan om enprocentsmå-
let är att vi alla är frustrerade över att riksdagen en
gång beslutat att så skall det vara. Sedan har nya be-
slut fattats som bryter det beslutet.
Berndt Ekholm suckar litet uppgivet här när det
gäller inställningen till enprocentsmålet och säger att
det har upprepats varenda gång - ja, det är den frust-
ration som vi lever med. Men okej, jag skall inte säga
mer om den saken nu. I stället skall jag litet grand gå
in på vårt demokratimål.
Berndt Ekholm sade att det för utveckling fordras
stabilitet. Stabilitet kan åstadkommas på många sätt.
Vår statsminister Göran Persson trodde att det skulle
vara bra med den stabilitet som finns i Kina men den
uppfattningen delar inte vi. Det är i stället i fråga om
demokrati som det handlar om stabilitet på sikt. Där-
för menar vi att just demokratimålet måste lyftas upp.
Berndt Ekholm var litet irriterad över att vi i vår
reservation säger:
"Biståndets demokratimål har länge utgjort en de-
koration snarare än ett mål med substans i det svenska
biståndet." Så är det. Läs gärna fortsättningen! Det
står så här: "Några krav på praktiska resultat i form av
ökad pluralism har knappast ställts. Enpartisystem
ursäktades alldeles för länge. Politisk frihet har inte
ansetts ha någon större relevans för fattiga länders
utveckling."
Så var det länge. Vi har kanske alla en del skuld i
detta. Vi försökte förstå väldigt länge en sorts typiskt
afrikansk demokrati. Men Folkpartiet har tjatat om
detta, och vi kommer att fortsätta att tjata och ställa
krav på att demokratin skall vara grunden. Det är vår
inställning.