Herr talman! I betänkandet skriver utskottet under
rubriken Skrivelsens huvudsakliga innehåll:
"Fattigdomsbekämpning genom utvecklingssamarbete
är ett oumbärligt instrument för att främja fred och
global säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter
samt en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar
utveckling."
Miljöpartiet instämmer i de här idéerna. Också vi
tror att fattigdomsbekämpning just genom utveck-
lingssamarbete kan bli en bra modell för hur mänskli-
ga rättigheter och demokrati fungerar. Vi tror att det
är en förutsättning för en ekonomisk tillväxt, vars
innehåll är av avgörande betydelse. Också detta påpe-
kas i skrivelsen.
Miljöpartiet menar att naturens och människans
långsiktiga intressen måste tas till vara genom demo-
kratiska beslut, som avgör vilka politiska och eko-
nomiska styrmedel som skall användas för att skapa
just en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar
utveckling. I ett globalt perspektiv är det rimligt att de
fattiga länderna får en ökad andel av den gemensam-
ma kakan och därmed också en ökad ekonomisk till-
växt.
I dag lägger 20 % av jordens befolkning beslag på
80 % av resurserna. Därför måste tillväxtens kaka
fördelas så att fattigdomen för samhällets utsatta
medborgare minskar. Minskar den ökar också männi-
skornas inflytande över sina liv och sin framtid. För-
utsättningarna för att detta skall fungera är också
beroende av att de fattiga länderna får skuldavskriv-
ning.
När vi talar om biståndsinsatser i andra länder där
de sociala och ekonomiska klyftorna är stora, något
som vi har hört flera gånger här i dag, får vi inte
glömma vårt eget land. Också i vårt land finns det
människor som har det svårt. Klyftan mellan den
lågavlönade och den som är högavlönad i Sverige är
stor. Räknar man också in en hög pension och en
tjusig fallskärm blir den skrämmande stor. Här finns
mycket att göra och förändra.
Minst vart fjärde barn i utvecklingsländerna arbe-
tar för att bidra till familjens försörjning under villkor
som liknar slaveri. Och i ett industriland som Amerika
är antalet fattiga barn högt. Siffror från USA:s statis-
tiska byrå visar att 14,3 miljoner barn i Amerika lever
i den yttersta misär - om man räknar om det i procent
blir det 20,8 % av USA:s barn. Av dessa 14,3 miljo-
ner är över 6 miljoner barn under 6 år.
Man kan göra det ännu värre genom att berätta att
dessa siffror utgör ett medeltal. I storstäderna är pro-
centen ännu högre, i vissa storstäder är antalet fattiga
barn upp till 50 %. Vi i Miljöpartiet anser att man
måste fokusera mera på den globala fattigdomen och
på barnens situation i alla länder. Situationen för barn
i industriländer är inte så ofta uppe till diskussion.
Fattigdomen har många ansikten. Korruption är ett
av dem. När Världsbanken och IMF upptäckte att
korruption var ett allvarligt hinder för ekonomisk
tillväxt, både för den privata och för den offentliga
sektorn, beslutade man att man skulle ta upp kampen
mot korruptionen. Man hade en kongress och man
lade fast regler för hur det skulle kunna gå till.
På den nivå som Världsbanken befinner sig på
samhällsstegen används mutor för att öppna markna-
der, skaffa sig tillstånd av olika slag, motivera politi-
ker och byråkrater, få inflytande och för att slippa
rätta sig efter lagen. Men mutor är ofta allmänt före-
kommande i hela samhället och drabbar den som har
låga inkomster och låg levnadsstandard särskilt hårt.
Är man rik har man pengar till mutor, men är man
fattig räcker kanske inte pengarna till den sjukhusplats
som man måste muta sig till eller för att någon i famil-
jen skall kunna bli frisk.
När det gäller strukturanpassningsprogrammen
framhålls i skrivelsen att man måste göra mer för att
integrera fattigdomsbekämpningen i programmen.
Miljöpartiet instämmer i detta. Vi menar att här finns
det en möjlighet till praktisk fattigdomsbekämpning.
Effekterna för de fattiga måste vara en utgångspunkt,
och samma bedömning måste göras beträffande en fri
marknad.
Utskottet hänvisar till regeringens vilja att genom
handelspolitik och utvecklingssamarbete stärka de
fattiga ländernas möjlighet att delta i världshandeln på
jämbördig basis.
I utvecklingsländerna finns många småföretagare
som är helt beroende av mellanhänder och av de vill-
kor och priser som dikteras av transnationella företag
och exportörer.
I motionstexten talar vi om framtagande av doku-
mentation och modeller för och om solidarisk handel
för att kunna använda utvecklingssamarbete på lokal
nivå. Det är då fråga om information, påverkan och
att vara ett gott föredöme. Att modeller av det slaget
kan fungera visar rättvisemärkningen som ju är frivil-
lig och som många företag har anslutit sig till.
Miljöpartiet menar också att ökande investeringar
i utvecklingsländerna ställer ökade krav på rimliga
miniminormer när det gäller det sociala området och
på miljösidan. I vårt yrkande 5 föreslår vi att också
privata investeringar i ett u-land skall rättas efter
social- och miljöklausuler.
I sitt svar hänvisar utskottet till ett arbete inom
OECD som gäller internationella investeringar, alltså
MAI-avtalet, dvs. multilaterata avtal om investering-
ar. Det är ett avtal som 600 olika organisationer i
världen säger nej till. Eftersom vi skall ha en stor
interpellationsdebatt om avtalet i morgon vill jag här
bara helt kort redogöra för utskottets svar till Miljö-
partiet.
I MAI-avtalet finns grundläggande regler som ut-
vecklingslandet skall ställa sig bakom och som utgör
ett skydd för investeraren. Investeringarna omfattar
allt det ekonomiska: företag, aktier, obligationer, lån,
patenträttigheter. Också ett lands naturresurser kan
ingå i en investering. Utskottet svarar på Miljöpartiets
krav på social- och miljöklausuler i investeringsavtal:
Utskottet förutsätter att svenska investerare håller en
hög ambitionsnivå avseende hänsynstagning till miljö-
frågor och sociala frågor.
Frågan är om man med ambitionsnivå menar den
svenska nivån eller investeringslandets nivå. Många
utvecklingsländer har inte miljö- och arbetsrättsliga
regler av betydelse som man kan följa eller åberopa.
Tanken bakom att utländska investerare inte skall
behandlas sämst och ta större risker än investerings-
landet är en sak. Men från demokratisk synpunkt är
det ändå märkligt att investerarens intressen skyddas
på mottagarlandets bekostnad. Det finns nämligen
inga skyddande regler för landet självt och dess ar-
betstagare. Ett demokratiskt krav är dessutom att
utvecklingsländerna borde delta i MAI-
förhandlingarna, eftersom de kommer att drabbas av
MAI-avtalen i framtiden.
Jag yrkar bifall till reservationerna nr 1 och nr 5.