Herr talman! Jag hoppas att vi kan koncentrera den här debatten till att diskutera förutsättningarna för kommunernas verksamheter. Det handlar om bra mycket mer än pengar, vilket debatten hittills mest handlat om. Det är inte bara portmonnän, herr talman, utan det är också idéer och människors kraft som utgör resurser i kommunernas verksamhet.
I oppositionens förslag om välfärdens verksamheter, som fogats som reservationer till det här betänkandet, luftas allt från misstänksamhet till direkt avoghet mot utvecklingen av valfrihet och mångfald. Skiljelinjen mellan alliansens och vänsterpartiernas politik framstår klart.
Alliansregeringen genomför konsekvent steg för steg en valfrihetsrevolution för våra medborgare från de yngsta till de äldsta och för alla som arbetar inom välfärdstjänsterna. Alliansregeringen har tagit bort stopplagar och infört möjlighetslagar som syftar till att göra tjänsterna inom vård, skola och omsorg bättre, effektivare och mer tillgängliga. Man har satt ökat fokus på elever, omsorgstagare och patienter. Detta är till nytta för medborgarna, och inte, som det delvis utmålas här, för företagen.
Utgångspunkten för reformerna är att vi har en gemensam finansiering med så många utförare som möjligt. Jag vill här ta upp några exempel.
Jag börjar med skolans område. Där har vi just fått det senaste i raden av reformförslag. Här klargörs tydligt hur pengarna ska följa eleverna och hur vi ska få lika villkor för skolor liksom att öppenheten kring bidragen till skolor ska vara så stor som möjligt.
Inom äldreomsorgen ger lagen om valfrihet utrymme för våra föräldrar, för våra mor- och farföräldrar och för oss själva att välja efter kvalitet när vi är i behov av omsorg. Våra olika behov och preferenser och inte minst den personliga relationen, som är så oändligt viktig i vård och omhändertagande, får ge utslag. Äntligen får små personaldrivna enheter lika möjligheter!
Alliansregeringen har avsatt resurser för en systematisk utveckling av kvalitativa jämförelser som genomförs av Sveriges Kommuner och Landsting - kvalitet grundad på kunskap och systematiska jämförelser.
Verksamheter kan lära av varandra och dra nytta av varandras erfarenheter. Sveriges Kommuner och Landsting utvecklar också stöd till kommuner när det gäller hur avtal kan utformas så att olika krav tillgodoses, till exempel så att meddelarfriheten - som ju här berörts - och lex Sarah också gäller för icke offentliga utförare.
Sedan vill jag påminna om att fristående enheter har en tillsyn av länsstyrelsen som går betydligt längre än kommunernas verksamheter som också är garantier för kvaliteten.
Vårdvalet i primärvården ger patienter lika förutsättningar att välja vårdgivare. En tydlig prioritering är tillgängligheten i vården för att minska köer samt för ökat patientfokus och, inte minst, ökad patienttid.
Svensk sjukvård är bra - det framgår vid internationella jämförelser - bortsett från att tillgängligheten faktiskt har varit usel, om jag får använda det ordet. Den tid som ägnats åt patienter har varit genant kort inom vissa verksamheter då ransoneringstänkande har fått vara en ledstjärna.
Alliansens reformer ger förutsättningar. Men utformningen och utvecklingen ska ske lokalt ute i kommer och landsting. Låt mig ta exemplet med vårdvalet inom primärvården som utformas på olika sätt och som utvecklas i de landsting där det tillämpas - i Stockholm, Halland, Östergötland och Västmanland.
I Stockholm har vårdvalet inneburit att antalet läkare ökat inom alla typer av geografiska områden. Vi har nu 20 fler vårdcentraler, och 800 fler stockholmare kommer varje dag till doktorn. Samtidigt ökar antalet besök hos undersköterskor och sjuksköterskor. Antalet besök ökar mest i områden med lägre medelinkomst. Vården får ett strålande betyg då nio av tio är nöjda och klagomålen minskar.
Det är djupt oroande att Vänsterpartiet så att säga vill vrida klockan 20 år tillbaka, motsätter sig konkurrens och ensidigt beskriver enskilda alternativ som privata vinstintressen.
Socialdemokraterna ställer sig förvisso bakom valmöjligheterna - det är glädjande - men föreslår här långtgående begränsningar i valet av utförare. I reservationen i fråga förklarar de klart och tydligt att de är emot upphandling inom både äldreomsorg och sjukvård.
Oppositionen påstår att när resurserna följer elever, patienter och vårdtagare går resurserna inte till dem som har behoven. Det systematiska arbete som försiggår i olika kommuner med hur resurserna ska fördelas med hänsyn till behoven har tydligen helt gått oppositionen förbi.
En mångfald av utförare, herr talman, innebär en mångfald av möjliga arbetsgivare för dem som är verksamma inom skolor, vårdenheter och sjukvård. Verksamheterna utvecklas. Det gör också arbetsplatserna. Inte minst märks det genom att arbetsplatserna blir allt friskare när bättre organisation, ledarskap och arbetssätt förbättrar arbetsvillkoren.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.
(Applåder)