Fru talman! Årtal är alltid intressanta. Jag ska strax komma in på det. Först måste jag få göra en kommentar till den senaste debatten. Det är väldigt intressant att höra feministen Ulla Andersson från Vänsterpartiet attackera hushållsnära tjänster men vilja införa ROT-avdrag för män. Någon ordning får det väl ändå vara på feminismen i det här landet.
Jag skulle vilja tacka Jörgen Johansson. Han nämnde året 1913. Jag hade inte tänkt börja med det utan jag hade tänkt börja med 1982. Men jag vill ändå börja med 1913. Det var inte bara skatteutjämningen som började då, utan då infördes också den allmänna folkpensionen. Nationalparkerna inrättades. Förberedelser gjordes för den allmänna rösträtten för män och kvinnor. Tyvärr avbröts allt detta så småningom av att Karl Staaf tog sin hatt och gick.
Därefter ska jag komma till 1982. Det är ett viktigt år när det gäller hur man ser på valfrihet i den kommunala sektorn. Då startades nämligen någonting som hette Cityakuten i Stockholm. Jag vill påstå att det sände en chock genom hela det offentliga Sverige att man i privat regi kunde bota snuva, att man inte måste göra det på landstingsenheter.
Det har fått väldiga konsekvenser. Vi har fått en långt mer diversifierad offentlig sektor. Finansieringen ligger visserligen kvar, men utförarna är många fler.
Jag ska inte ställa många frågor med anledning av reservationerna, men jag har en fråga till Ulla Andersson. Hon är tyvärr inte närvarande just nu. Den gäller reservation 4, som börjar så här: Offentligt finansierad hälso- och sjukvård ska i huvudsak drivas av offentliga utförare.
Det är en väldigt intressant ideologisk mening. De intressanta orden är "i huvudsak". Vad är "i huvudsak"? Är det fråga om tandvård? Är det fråga om privata sjukgymnaster? Är det kanske fråga om en attack på S:t Eriks Ögonsjukhus som har botat tiotusentals patienter och ett hot, vill jag påstå, även mot andra privata ögoninstitutioner därför att de är så duktiga? Eller handlar det bara om att vi av ideologiska skäl ska säga: Nej, det får inte finnas några cityakuter i det här landet, allting måste i praktiken utföras av det offentliga.
Fru talman! Den kommunala sektorn är inget särintresse. Den kommunala sektorn är någonting som vi använder vår allmänna företagsamhet för att skaffa resurser till för att de ska kunna göra det vi enskilt inte kan, nämligen ordna skola, vägar, en massa äldrevård och så vidare. Därför är det viktigt att den offentliga sektorn har goda resurser.
Vi kan inte göra detta genom att ta pengar som inte finns. Vi måste tjäna tillbaka dem. Det är min fråga till Socialdemokraterna, oavsett om man tycker att vi gör alldeles för lite: Var finns alla dessa pengar som ni ska anslå? Ni ska rädda Volvo och Saab och hela bilindustrin. Dessutom ska ni anslå hur mycket pengar som helst till kommunerna.
Vi måste se till att vi får den privata sektorn att fungera allra först. Sedan är det alldeles klart att vi behöver mer resurser till den offentliga sektorn, för vi är alla beroende av den.