Fru talman! Jag börjar med det som sades sist. Jag tror att kommunerna i vilket fall som helst konstaterar att specialdestinerade bidrag är bättre än inga pengar alls.
Jag håller med Jörgen Johansson om att det är fråga om motioner som avslagits. Det hänvisas till utredningen. Problemet är att om Jörgen Johansson läser vad utskottet skrivit ser han att utskottet tagit till sig i princip samma text som finns i motionerna. Det är det som gör mig så bekymrad, och jag undrar verkligen vart Centerpartiet tagit vägen när det gäller utjämningssystemet.
Efter den senaste förändringen, när vi placerade det mesta av pengarna till kommunerna i det stora statsbidraget, är det inte så många som förlorar på utjämningssystemet. I stället är det betydligt färre än tidigare som behöver bidra just beroende på att vi ökat statens andel. I de delar av landet där vi har hög skattekraft finns det skäl att också ha en solidarisk fördelning.
Jag skulle vilja ge ett exempel. Låt oss jämföra Täby och Arvidsjaur. Det påstås nämligen i motionen att man inte kan föra lågskattepolitik på grund av utjämningssystemet. Om Täby har en låg skattesats och Arvidsjaur väljer att ha en högre är det fråga om politiska beslut. Om Täby klarar att hålla en lägre skattesats för att medborgarna i kommunen tjänar mer och därmed betalar mer i skatt är det inte ett politiskt beslut utan då är det fråga om andra faktorer. Det beror alltså på att man där har en hög skattekraft, något som man inte har i Arvidsjaur. Det är det som ligger i utjämningssystemet, det vill säga är anledningen till att vi utjämnar skattekraften.
Jag skulle vilja tillägga, med tanke på alla de år vi diskuterat utjämningssystemet, att man inte kan säga att man vill ha kvar allt som det är och sedan föreslå stora förändringar. Det fungerar inte. Det vet Jörgen Johansson också.