Herr talman! Jag tänker börja med att yrka bifall till reservationen under punkt 1 och punkt 2, annars tror jag att jag glömmer bort det. Nu har jag gjort det.
Det känns på ett sätt väldigt bra att de ideologiska skillnaderna i politiken blir väldigt tydliga. Det känns bra när vi har moderater som Karl Sigfrid som motionerar om att man ska öka de ekonomiska skillnaderna mellan olika delar av landet. Det är de moderaterna som vi i verkligheten har att hantera trots alla deras försök att framstå som någonting annat.
Att moderater ifrågasätter möjligheterna för att hela Sverige ska leva är kanske inte så förvånande, men att Centerpartiet ställer upp på en sådan retorik och på sådana utredningar som har för avsikt att öka skillnaderna i landet är mer förvånande, herr talman. I valrörelser och när vi är ute i landet brukar det vara populärt att prata om att hela Sverige ska leva. Det ska inte ha någon betydelse var man är född eller var man bor. Man ska ha lika goda villkor till en god utbildning, en god vård eller en bra omsorg. Men nu är tydligen syftet att förhindra och försvåra en sådan politik.
Konjunkturinstitutet meddelade finansutskottet i förra veckan att det behövs 14 miljarder nästa år för att förhindra att personer sägs upp. Det behövs alltså 14 miljarder enbart för att behålla dagens nivå. Det säger någonting om den kraftiga konjunkturnedgången och vilka konsekvenser den här regeringens passivitet kommer att få för kvaliteten i vård, skola och omsorg. Det visar också vilka effekter detta kommer att få i form av en ökad arbetslöshet och därmed en ökad otrygghet och minskade inkomster.
Sveriges Kommuner och Landsting meddelade också, vilket var tydligt och något mer ovanligt, att det är just kommuner med få invånare som har de största ekonomiska bekymren, och landsting i norr, där det också bor mindre folk, har också mest ekonomiska bekymmer.
Därför tycker jag att det majoritetssvar som de här motionerna har fått är mycket oroväckande. Skatteutjämningssystemet är ett av de mer lyckade system vi har för att utjämna skillnaderna i landet. Det är ett solidariskt system. Det är ett system som utjämnar strukturellt betingade skillnader såsom demografiska, regionala och geografiska strukturer. Det systemet möjliggör för alla människor att ta del av den ekonomiska tillväxt som sker i landet. Alla människor, oavsett var de bor, är ju med och bidrar på något sätt. Därför är det också mer rättvist att alla får ta del av den här tillväxten.
Nu verkar inte Moderaterna tycka så, och det gör inte heller Centerpartiet längre, vilket förvånar mig. Men, herr talman, det kanske inte är så förvånande att ett parti som har lämnat rötterna i folkrörelsen och landsbygden och i stället styrs från Stureplan kommer fram till sådana slutsatser.
Herr talman! Jag tänker också ta upp en annan fråga. Den handlar om privatiseringar i kommuner och landsting. Vi har sett flera exempel på detta, framför allt i borgerligt styrda kommuner. Det moderatstyrda Täby är kanske det mest kända. Där reade man ut kommunmedborgarnas tillgångar till underpris. Att vara rädd om skattebetalarnas pengar verkar inte vara en prioriterad fråga för moderater, i alla fall inte om de kan gå till privata investerares fickor i stället för till vår gemensamma välfärds bästa. Bara det blir privat så blir det bättre, oavsett konsekvenser och kostnader för detta och oavsett om det handlar om rättigheter eller varor, vilket kanske är än mer skrämmande.
Men det är inte nog med att vi har underbud och utförsäljningar av gemensamma tillgångar, utan det blir också en påverkan på demokratin. Demokratins räckvidd snävas in, och möjligheterna att vi tillsammans ska kunna styra utvecklingen försvåras kraftigt.
Låt oss ta upp den välfärdskris som vi redan befinner oss i. Det ligger varsel om sparpaket lite överallt. De här privatiseringarna innebär att det kommunala äldreboendet måste spara pengar, medan det boende som finns på så kallad entreprenad eller i privat regi redan har ett kontrakt som inte går att förhandla om. Därför klarar de sig ifrån den här sparplanen. Det betyder egentligen att de gamla på det kommunala äldreboendet får dubbla besparingar, medan de gamla på det privata äldreboendet klarar sig undan. Det är likadant i de kommunala respektive privata skolorna. Det är ett synsätt som är helt förkastligt. Om man väljer en kommunal verksamhet ska man straffas ekonomiskt enligt den borgerliga politiken. Väljer man en privat verksamhet ska man minsann klara sig undan så lindrigt som möjligt.
Men det kanske inte är så konstigt egentligen. Den här regeringen har faktiskt infört bidrag för att öka privatiseringarna och tar våra gemensamma skattepengar och använder dem för att få människor intresserade av att ta över kommunal välfärdsverksamhet. Bidrag till privatiseringar är helt okej, men att försvara a-kassan, som är en försäkring, är tydligen inte möjligt enligt den borgerliga politiken.
Det här är mycket bekymmersamt. Det är en väldigt ensidig politik som får oerhörda ekonomiska och demokratiska konsekvenser. Den leder också till ett minskat förtroende för vår gemensamma välfärd. Om det privata boendet inte fungerar är det inte så lätt att gå till ett privat bolag och klaga och säga att man inte får sina rättigheter tillgodosedda, utan i så fall blir man hänvisad till den kommunala upphandlingen. Det blir politikern där som ska ställas till ansvar, och den politikern har inte så ofta tillgång till eller insyn i den privata verksamheten.
Jag skulle kunna ta fler exempel. Det finns till exempel privata äldreboenden i Gävle där de anställda inte fick prata med journalister. Man blev varnad. Jag vet också att privata bolag i förfrågningsunderlag till personal på ett äldreboende har ställt frågan: Vet du hur vi på bästa sätt kan öka vinsten i företaget genom ditt arbete och hur kan du i så fall bidra?
Om vi har pengar över i den kommunala verksamheten går de alltid tillbaka till kommunen i någon form, antingen i form av förbättrad kvalitet i välfärden, kanske en ny verksamhet, eller i form av att man sänker skatten. Men när det blir pengar över i en privat verksamhet går de i stället ned i den privata aktieägarens ficka. Det sker troligtvis genom att man har färre anställda i den verksamheten.
Herr talman! Tack för den här debatten! Det är förskräckligt vad den här majoriteten försöker ställa till med. Tyvärr är det väl inte slut med denna dag, utan vi kommer att få se mer. Jag skulle tro att det är många kommuner och landsting som kommer att få hicka när vårpropositionen kommer den 15 april. Jag tror inte alls att ni har för avsikt att ta ansvar och tillse att kvaliteten i välfärden upprätthålls under den här lågkonjunkturen. Jag tror att det är er avsikt att låta lågkonjunkturen verka och på så vis minska välfärdens omfång och välfärdens andel av bnp.
(Applåder)