Fru talman! Sonia Karlsson efterfrågar ytterligare resurser, att jag skulle nämna något om det. Det här betänkandet behandlar kommunala frågor. Det går in i vissa specifika ärenden som tas upp i vissa motioner. Vi har de senaste veckorna haft ett antal återkommande debatter då vi har berört den ekonomiska situationen i kommunerna.
Självklart måste vi göra vad vi kan för att se till att kommunerna ska få ökade resurser. Det är i kommunerna och landstingen som välfärdens kärna bedrivs. Vi kommer som kristdemokrater att göra allt vi kan för att se till att de ska öka.
Men vi måste också inse att vi är i ett väldigt svårt ekonomiskt läge, där både kommuner, landsting och staten har en trängd ekonomisk situation. Tyvärr blir inte de nya konjunkturbarometrar som vi ser och de nya siffror vi får roligare och roligare utan tvärtom.
Det blir sämre och sämre. Därför är det inte möjligt att stå här i dag och lova bort miljarder hit och miljarder dit. Jag tror att det är viktigt att man inte lovar bort pengar som man ännu inte vet att man har. Men vi kristdemokrater kommer att göra allt vi kan för att se till att kommunerna får ökade resurser och att de får besked om det i vårpropositionen.
Sonia Karlsson hade i sitt tidigare replikskifte med Jörgen Johansson en retorisk fråga om huruvida det inte är bättre för kommunerna att få riktade bidrag än inga bidrag alls. Det kan låta som att det är så. Jag är inte helt säker.
En kommun som är i ett väldigt trängt ekonomiskt läge kan få besked som når deras väljare om att de får något som gör att de kan satsa, för innebörden i ett riktat bidrag är att man kommer att kunna utveckla kvaliteten inom det ena eller det andra området. Men sedan kommer kommunen i realiteten inte att få möjlighet att göra de satsningarna för att kravet för att få del av pengarna är satt så hårt att om kommunerna inte själva stoppar in egna pengar i egen finansiering kommer verksamheten inte att bli av.