Herr talman! Om 42 dagar går vi in i ett nytt årtu-
sende och ett nytt århundrade. Om detta tidsskifte
sägs det ofta att det egentligen är en chimär. Ingen-
ting händer ju bara för att vi ändrar siffror på vårt
årtal. Men det märkvärdiga med just detta sekelskifte
är att det sker samtidigt som vårt samhälle, vår kultur
och våra sociala gemenskaper genomgår omfattande
förändringar. Industrisamhällets sociala strukturer,
identiteter och lojaliteter bryts upp. Sakta växer nya
gemenskaper, nya identiteter och nya tillhörigheter
fram. Med den nya informations- och kommunika-
tionstekniken upphör avstånden i tid och rum. Med
internationaliseringen och det växande samarbetet i
Europa rivs tidigare gränser ned och öppnar för nya
möten, nya erfarenheter och nya gemenskaper, men
också nya attityder.
Inför detta skifte är det vårt ansvar att svara på
frågan: Vilka värden och vilka värderingar ska vi ta
med oss in i det nya samhället? Vad är värt att försva-
ra, och vad är möjligt att utveckla? Med all sin be-
gränsning och sina faktiska tillkortakommanden till-
hör den svenska alkoholpolitikens grundläggande
värderingar det som vi bör ta med oss in i framtiden
och försöka anpassa medlen för att förverkliga.
Den svenska alkoholpolitiken utgår från tre
grundläggande insikter:
1. Även om vi accepterar alkoholen i vår kultur,
såsom flera talare pekat på, vägrar vi att se alko-
hol som vilken handelsvara som helst.
2. Missbruk av alkohol leder till personliga och
sociala tragedier.
3. En hög total konsumtion av alkohol i samhället
leder också till ett högt missbruk.
Med dessa insikter har dragits viktiga slutsatser:
1. Samhället måste ta sikte på att begränsa totalkon-
sumtionen. Med totalkonsumtion måste vi mena
all konsumtion, oavsett var vi köper eller inhand-
lar alkoholen.
2. Samhället måste utöva kontroll och ta ansvar för
försäljningen av alkohol.
3. Samhället måste bedriva en aktiv folkhälsopolitik
- bedriva upplysning, verka för alkoholfria miljö-
er, hindra ungdom att debutera på alkoholområdet
alltför tidigt samt ge stöd och hjälp åt dem som
ändå drabbas av missbruk. Kort sagt: Samhället
måste ha ett socialt perspektiv på alkoholen och
bedriva en alkoholpolitik som präglas av solida-
ritet.
Dessa utgångspunkter ska vi föra med oss, och vi
ska anpassa våra medel att förverkliga dem till den
förändrade verkligheten - till en ökad internationali-
sering, till behovet att finna gemensamma vägar och
regler med vår omvärld. Vi lever inte isolerat, utan vi
är beroende av hur omvärlden utvecklas. Vi måste
också i allt större utsträckning se den svenska framti-
da kulturen som en alltmer integrerad del av en större
helhet.
I det förslag som i dag behandlas i riksdagen för-
svarar vi det grundläggande i svensk alkoholpolitik:
att begränsa totalkonsumtionen och alkoholens ska-
deverkningar. De viktigaste medlen är också desam-
ma, och vi menar att vi ska kunna upprätthålla dem.
Vi ska även i fortsättningen slå vakt om detaljhandel-
smonopolet, om åldersgränser och om prispolitik.
Men vi inser också att vi måste arbeta med fler meto-
der för att minska konsumtionen av alkohol, där ett
sätt är att driva en kraftfull opinionsbildning mot
missbruk och alkoholskador.
Det sociala perspektivet ska prägla den svenska
alkohollagstiftningen, och skyddet för ungdomen går
som en röd tråd genom alkoholpolitiken. Förbud att
överlåta alkohol till ungdomar, åldersgränser för
inköp av alkohol liksom för servering av alkohol på
restauranger är exempel på detta. Enligt regeringens
mening är det rimligt att tyngdpunkten i den rent
alkoholpolitiska kontrollen mer tydligt läggs vid ledet
närmast konsumenten, dvs. detaljhandel och serve-
ring. Det är också där som behovet av skydd för ung-
domen är särskilt framträdande. Regeringen kommer
också, när Alkoholutredningen har överlämnat sitt
slutbetänkande, att återkomma till riksdagen med en
översyn av reglerna för serveringstillstånd, t.ex. vad
avser öppettider, ålderskontrollen i livsmedelshandeln
samt ansvars- och straffbestämmelserna, för att ytter-
ligare försöka begränsa den alkoholhantering som
samhället inte har kontroll över.
Sveriges viktigaste alkoholpolitiska medel för att
begränsa totalkonsumtionen och därmed skadorna är
Systembolagets monopol och prispolitiken. EU-
domstolens beslut att helt godkänna Systembolagets
monopol var mycket viktigt ur ett svenskt folkhälso-
perspektiv. I de översynsförhandlingar om införsel-
begränsningar som snart inleds kommer Sverige att
kämpa för att få fortsatt undantag på nuvarande nivå.
Regeringen föreslår nu skärpningar för att hindra
kringgåendet av monopolet och motverka den ökade
illegala alkoholhanteringen. Undersökningar visar att
runt 35 % av den sprit som dricks i Sverige är svart-
sprit. När det gäller människor med alkoholproblem
är över hälften av konsumtionen svartsprit. Konsum-
tion av och handel med svartsprit är ett växande sam-
hällsproblem, och våra attityder till svartspriten måste
ändras. Regeringen har därför lagt fram ett förslag om
att köp och innehav att illegalt tillverkad sprit eller
spritdryck kriminaliseras. Det är en viktig markering
från samhällets sida att inte acceptera handel med
svartsprit.
En hårdare attityd och en skärpt lagstiftning mot
den växande illegala alkoholmarknaden förutsätter
förtroende och stöd hos medborgarna. För att skapa
ett sådant förtroende bör samhället under de kom-
mande åren kombinera en skärpt lagstiftning mot den
illegala och okontrollerade alkoholmarknaden med att
pröva olika vägar för att bygga ut Systembolagets
service. Det som vi nu föreslår är lördagsöppet på
försök och ett ökat öppethållande i butikerna samti-
digt som fler butiker etableras.
Det är naturligtvis en svår balansgång att bygga
upp ett förtroende för det enda riktigt effektiva in-
strument som samhället förfogar över. Jag är rädd för
det som någon tidigare talare tagit upp, att om vi inte
skapar ett sådant förtroende för Systembolaget have-
rerar alkoholpolitiken. Vi vill förändra bolaget men
behålla Systemet.
Min ambition som socialminister är att fokusera
opinionsbildningen inom alkoholpolitiken dit där
skadorna är eller riskerar att bli som störst. För att
begränsa totalkonsumtionen kommer samhällets in-
satser därför att främst rikta sig mot storkonsumenter
och olika riskgrupper. I Sverige har vi varit fram-
gångsrika när det gäller att minska alkoholkonsum-
tionen i vissa grupper och vissa situationer, som t.ex.
vid bilkörning, på arbetet och under graviditeten.
För mig är det mest prioriterade nu att verka för
en alkoholfri uppväxt för att skjuta upp alkoholdebu-
ten. Hittills har den svenska alkoholpolitiken varit
framgångsrik. Såväl försäljningen av alkohol som den
alkoholrelaterade dödligheten är klart lägre i Sverige
än i andra europeiska länder. Även om vi tar hänsyn
till det s.k. mörkertalet, alltså hembränning, smugg-
ling och illegal införsel, som sannolikt är högre i
Sverige, kommer vi fortfarande tillsammans med
Norge längst ned i statistiken över alkoholkonsumtio-
nen i Europa.
Alltfler europeiska länder börjar nu också inse att
även de måste göra något åt sin mycket höga alko-
holkonsumtion och de problem denna skapar i vissa
situationer. Även EU-kommissionen medger att den
höga alkoholkonsumtionen är ett av de största folk-
hälsoproblemen inom unionen som måste angripas.
På svenskt initiativ diskuteras nu också behovet av en
gemensam folkhälsostrategi om alkohol inom den
europeiska unionen. Vid EU:s hälsoministerråd i juni
fick Sverige starkt stöd när de gäller behovet av en
sådan EU-strategi på alkoholområdet.
Den oro som vi alla känner för att alkoholmiss-
bruket ska öka, framför allt bland ungdomar, måste vi
möta med konkreta och trovärdiga åtgärder. Det är i
ungdomarnas närmiljö som det verkningsfulla arbetet
bör bedrivas. Det är där som det avgörs om vi ska
lyckas. Föräldrarnas och kamraternas förhållningssätt
är den faktor som har störst inverkan på ungdomarnas
förmåga att motstå frestelsen att alltför tidigt dricka
alkohol eller pröva droger.
Det är regeringens övertygelse att alkoholkon-
sumtionen kan hållas nere bland ungdomarna genom
en nationell mobilisering med basen i ett professio-
nellt förebyggande arbete i samverkan mellan kom-
muner, landsting och ideella organisationer, och ock-
så näringslivet och branschen. Vi bör utnyttja varje
möjlighet till samarbete med alla som är intresserade
av att bekämpa missbruket.
Behovet av en sådan mobilisering är inte bara
stort nationellt utan även internationellt. Sverige har
tagit initiativ till en europeisk världshälsoorganisa-
tionskonferens på ministernivå i Stockholm år 2000
om alkohol och unga människor i Europa. Förhopp-
ningsvis kan en Stockholmsdeklaration om ungdom
och alkohol utgöra en viktig plattform för det alko-
holpreventiva arbetet in i det nya millenniet i Europa.
Sverige ska även fortsättningsvis behålla målet att
begränsa alkoholens skadeverkningar och arbeta för
att minska den totala alkoholkonsumtionen. Detta
måste dock ske mer målinriktat, främst i förhållande
till vissa grupper och storkonsumenter för att mer
effektivt kunna minska skadorna. Med de förändring-
ar som regeringen föreslår i propositionen kommer
Sverige även fortsättningsvis att förfoga över effekti-
va instrument för att förverkliga målen.
Det är viktigt att vi i en öppen diskussion med
förtroende för varandras avsikter kan samtala om hur
vi bäst för de goda traditionerna från 1900-talet över i
det nya samhället. Till någon del har dessvärre den
alkoholpolitiska debatten präglats av onödigt miss-
tänkliggörande och, faktiskt, medvetna missuppfatt-
ningar.
För någon tid sedan gavs det ut en bok av något
sällskap som kallar sig för Vett och lagom. Det är
ingen organisation som Socialdepartementet har nå-
got att göra med. För denna utgivning ställde jag upp
i en intervju, på samma sätt som jag intervjuas av
Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, en rad lång rad
tidningar inom nykterhetsrörelsen och exempelvis en
tidskrift som heter Pockettidningen R. Jag har aldrig
frågat vilka andra som intervjuas, hur de tänker redi-
gera tidskriften eller var de tänker sprida den. Jag har
ställt upp för en intervju för att förklara vad jag tyck-
er.
Denna bok har, som jag förstått, spritts till riksda-
gens ledamöter. Jag är tacksam för att de sprider vad
jag tycker till så många som möjligt. Jag har aldrig
tänkt tanken att jag ska förhindra Svenska Dagbladet,
Dagens Nyheter eller andra att vare sig intervjua mig
eller sprida vad jag säger. När jag nu läser vad som
har återgetts - jag har faktiskt inte godkänt intervjun i
förväg - måste jag säga att allt jag säger där är allde-
les utmärkt. Det är ett kort sammandrag av vad jag
just har sagt inför riksdagen.
Problemet är att några i denna kammare då reser
sig upp och frågar: Borde inte socialministern på
något sätt ha stoppat denna organisation från att ge ut
en liten bok där man intervjuar olika människor. Mitt
svar är: Aldrig! I den här debatten behöver alla kom-
ma fram. Läs noggrant vad som sägs. Misstänk inte
människor för deras sällskap. Guilt by association ska
inte gälla i den här debatten.