Herr talman! Rinaldo Karlsson presenterar sig här
som en vän av den traditionella svenska alkoholpoli-
tiken. Man har en känsla av att han har fått släpas
fram till att i varje fall vara med på några förändring-
ar.
Det vore bra om vi kunde bli upplysta om på vil-
ket sätt det är logiskt och bra att ha en prispolitik,
som Rinaldo Karlsson nämnde, som gör att margina-
len blir så stor att man kriminellt är villig att ta myck-
et stora risker. Det handlar om så stora pengar. Vore
det inte rimligare att ha sådana marginaler att riskerna
inte riktigt uppväger vinsterna? Man skulle alltså ha
en prispolitik som är mer anpassad till hur det ser ut
ute i världen i övrigt, så att man inte göder den svarta
marknaden.
Det måste vara svårt för unga människor. De fyl-
ler 18 år, blir myndiga, kan delta i internationella
fredsuppgifter, kan riskera sina liv för Sverige eller
FN och gå på restaurang och dricka sprit. Men om de
vill köpa hem en flaska vin får de inte göra det. Hur
ska man kunna vara trovärdig och förklara den intel-
lektuella hållfastheten i en sådan inställning om man
inte har den utgångspunkten att man, som talesman
för den svenska traditionella alkoholpolitiken, vet vad
som är bäst för dem som är myndiga. De ska då inte
tro att de kan fatta något beslut själva och bestämma
utan det gör någon annan. En sådan politik tycker jag
inte är rimlig.
Rinaldo Karlsson säger att vi inte använder oss av
forskning inom Moderata samlingspartiet utan bara
tycker. Då kanske han kan förklara hur man i Nya
Zeeland, enligt forskningsrapporter, kan minska för-
brukningen med ökad tillgänglighet och att man kan
göra det i Kanada. Man har liberaliserat alkoholpoli-
tiken kraftigt i Quebec. Där har man den lägsta fre-
kvensen av alkoholrelaterade brott. På vilket sätt
understöder Rinaldo Karlssons forskning att det inte
är på det sättet?